Helena Ekholm

I helgen så ordnade jag och mina fantastiska kollegor, Maria och Johanna, en träningshelg i Bydalen där vi hoppades att skapa något liknande som fjolårets succé.

På fredag eftermiddag välkomnade vi 12 härliga kvinnor som checkade in i vår stuga (vi coacher hyrde lägenhet nere i byn).
Vi inledde med ett fjällstyrkepass där vi använde oss av stenar, släggor, däck, säckar och självklart kroppsvikten. Efter det två-rätters middag och en workshop i träningsplanering.

Lördagen inleddes med morgonyoga eller morgonpromenad innan frukost. Sedan väntade ett jobbigt backintervallpass där man valde själv om man ville ha stavar med sig eller inte, älskar att coacha sådana pass och pusha deltagarna till att ta i mer än de tror är möjligt.

Efter lunch blev det en workshop i stark och funktionell rumpa och eftermiddagen spenderades med tävlingar i sann Mästarnas Mästare anda.

Efter en trerättersmiddag avslutade vi dagen med del två av tävlingarna inomhus där bland annat musikquiz stod på agendan.
Söndag morgon med morgonyoga/promenad och frukost innan vi gav oss iväg på helgens höjdpunkt; fjälltur 🙂

Vi startade upp genom Dromskåran och när vi kommit igenom den så tog jag hand om gänget som ville gå och övriga sprang en lite längre tur. Fin tur som inleddes med sol och lite vind och avslutades med mycket vind och lite regn.

Tack alla inblandade för en magisk helg som jag lever länge på, det är verkligen en förmån att få ha detta som en del i jobbet!

Sedan jag avslutade min aktiva karriär 2012 så har de gånger jag stått på rullskidor varit lätträknade. I fjol tror jag inte det blev mer än ett tillfälle…
Men i år har jag upptäckt tjusningen med det igen.

Det har inte blivit jättemånga tillfällen men bra många fler än på många år och jag inser hur bra träningen det är 🙂
Framförallt att även få med överkroppen då jag mest springer på sommarhalvåret och kompletterar med lite cykel. Hoppas slippa chocken över hur jobbigt det blir för armarna när jag sedan kan gå på snö.
Visserligen så styrketränar jag minst ett par gånger i veckan men det blir inte samma uthållighetsträning som det blir av att använda armarna kontinuerligt under en längre stund.

Får tacka min strulande höft för att jag återupptäckt rullskidåkningen och blivit lite förälskad på nytt. Nästa år behöver jag dock uppdatera mina skaterullskidor som verkligen sett sina bästa dar…

I fredags eftermiddag kom mina föräldrar hit, jag och David kramade barnen hejdå och körde upp till Bydalen för en helg på tu man hand.
Inledde helgen med bubbel och supergod poke bowl med salmalax.

Strax före 21 somnade jag som en stock i soffan, vaknade upp efter 45 min, borstade tänderna och somnade sedan om och sov i ytterligare 9,5 timme.
Känslan att vakna upp helt utvilad var verkligen efterlängtad.
Vi tog långfrukost i soffan framför Nyhetsmorgon innan vi gav oss ut på en löptur. Dimma och lätt regn gjorde att vi stannade nere i dalen istället för att ge oss upp på fjället.

Efter lunch, läsning i soffan och ännu en liten tupplur så begav vi oss ut på fjället för en vandring när regnet lättat. Utforskade stigar vi inte gått på tidigare och hittade nya fina vyer.

Bastu, gomiddag och ännu mer slappartid i soffan avrundade denna lördag.

Idag fixade vi lite i stugan inför nästa helg när jag och mina kollegor kör en träningshelg i där. Sedan testade vi att cykla en grusväg som snabbt tog oss upp på kalfjället, helt fantastiska vyer och ännu en ny upptäckt i ”våra” fjäll.

En helg som jag kommer leva länge på. Har samlat energi genom att varva rörelse ute i naturen med att inte röra en fena i soffan, samt sova hela nätter 🙂
Nu ser jag fram emot en fullspäckad och härlig vecka!

Drygt en vecka sedan Buff 50k och återhämtningen har gått riktigt bra. Det är inte så att det spritter i benen men jag känner mig ändå fräsch och pepp på träning.
Har kört lite kom-igång-igen-träning i veckan med lättare styrketräning, ett lättare pass på mtb och ett på rullskidor. Igår testade jag löpsteget igen och det kändes bra förutom höger fot som fortfarande smärtar lite.
Så det blir några fler dagars löpvila.
Tur att det finns så mycket annat kul att göra som styrketräning, rullskidor och cykel 🙂

Nu tänker jag ta några veckor och bara njutträna och göra det som jag känner för, känner mig sugen på nöta lite i gymmet igen efter en sommar med mycket fokus på löpstyrka.
Sedan är mitt mål att ta hjälp med att hitta mina svagheter och bygga en stark och hållbar kropp som förhoppningsvis kan gör att jag håller mig skadefri nästa sommar. Senaste två åren har jag haft början till hälsporre, höftproblem och nu smärta på utsidan av foten. Alla dessa problem på höger sida och det är garanterat inte en slump….

Hur ser er höst ut? Några träningsmål eller kör ni på lust?

Med några dagars distans till lördagens lopp ska jag nu försöka mig på att skriva en liten sammanfattning om hur jag upplevde mitt livs (hittills) största löputmaning.

Jag och Maria joggade ner till starten och var där ca 30 min innan start; plockade av lite kläder, nervöskissade och kände på stämningen.

Loppet börjar med 5 km uppför till första toppen, jag öppnade kontrollerat och hittade en bra rytm. Efter det några kilometers fin löpning innan 2 km brant och stökigt ner mot första kontrollen i Mårdsundsbodarna efter 10,5 km.
Hade sportdryck med mig som jag försökte dricka lite av var 15-20 minut. På kontrollen tog jag en halv banan och vatten innan jag började jobba mig uppför nästa stigning.

Vid nästa kontroll efter 22 km kände jag mig fortfarande väldigt pigg och det hade gått fortare än jag vågat hoppas på.
Plockade med mig ännu en halv banan, ett korvbröd och några godisar. Åt detta medan jag påbörjade loppets värsta stigning; den från Bydalen upp på Drommen. 3 km som tog ca 45 min med bitvis extremt brant klättring.

Efter det bar det brant utför innan det var dags för Dromskåran. Här fick jag vittring på tvåan i loppet men när hon upptäckte mig så ökade hon tempot och sedan såg jag inte henne mer 🙂
Gick lite för hårt upp i skåran och slet med lite mjölksyra på toppen, kände sedan smärta i knäna i utförslöpningen ner mot kontrollen vid 30 km.

Efter 30 km började det gå uppför igen och här fick jag min största dipp och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men försökte peppa mig själv, tog en gel och fyllde på med sportdryck och vatten från fjällbäck.
Efter ett par kilmeter fick jag energi igen och hade fint flyt upp till toppen av Falkfångarfjället efter 37 km.
Några kilometers lätt löpning ner till sista kontrollen och nu började benen verkligen att göra ont, kände mig även lite lätt illamående. Men höll ryggen på en kille ner till kontrollen. Fyllde på med lite energi men nu var det en kamp att få ner något.

Nu väntade ca 5 km lätt löpning på fin stig, satte i hörlurar och startade pepplistan som jag skapat. Fick flow och hittade lite fart efter en stund. Upplevde runners high efter 42 km och blev helt rörd över känslan att detta kommer gå vägen.
En kilmeter senare slog illamåendet till ordentligt och jag fick dra ner på tempot uppför sista vändan upp på Drommen. När jag nådde toppen hade illamåendet släppt och nu väntade 3 km snorbrant utförslöpning.
Var nog faktiskt värsta biten på hela loppet; darriga ben, fruktansvärd smärta i knäna och helt slut. Stapplade ner och blev lite tårögd igen när jag såg barnen och David strax innan mål.

Höll min tredje plats som jag haft i princip hela loppet och stannade klockan på en tid av 6 timmar och 42 minuter.
Så otroligt stolt och glad!
Det här var verkligen en upplevelse; både det häftigaste och värsta jag gjort.

Om jag kommer göra det igen? Absolut 🙂 Finns ju saker jag behöver bli bättre på som utförslöpning och att få i mig mer energi, så kanske går det till och med att putsa lite på tiden?
Om jag rekommenderar andra att testa? Absolut, men se till att vara ordentligt förberedd och att kanske börja med en kortare variant. 22 km som jag sprang förra året är också fantastiskt vacker.

Nu vilar jag benen i ytterligare några dagar och sedan får vi se vad nästa mål blir!

Denna sommar har jag framförallt sprungit mina trailpass i mina skor från Inov-8 som jag gillar skarpt, lätta och sköna på foten med bra grepp.
Hade de när jag sprang Salomon 27k tidigare i somras men kände redan då att det nog inte är de skor jag ska springa 5 mil i.

Anledningen är framförallt att jag vill ha en styvare sula för att inte känna så många stenar. Fjällen i Bydalen är väldigt steniga.
Så istället kommer jag att springa i ett par från Mizuno som jag faktiskt sprang med i Bydalen förra året under Buff22k. Dessa är lite tyngre, lite mer dämpade men framförallt har de en hårdare sula som gör att jag inte alls känner vassa stenar under fötterna.

Upplever även att de sitter lite mer tight på foten och att jag då inte glider fram riktigt lika mycket i dem i utförslöporna. Och allt som kan skona mina stackars tånaglar är välkommet…

Har haft en helt underbar i stugan i Bydalen. Älskar verkligen hösten i fjällen när man kan tända ljus på kvällarna, bli lite frusen ute och tina upp i bastun.
Vi åkte upp i fredags och hade en lugn och mysig kväll där jag tillbringade kvällen i soffan med en bok. Älskar att jag kommit igång med bokläsande igen i sommar, nu ska jag bara försöka hålla i det framöver.

I lördags förmiddag fick vi besök av fina vänner och på eftermiddagen tog jag och Sofie en löptur och avverkade den mil som jag nog har mest respekt för inför lördag. Den går bland annat genom Dromskåran där min höjdskräck sätts på prov…

Efter det väntade gomiddag och efter att barnen somnat blev det godis och sällskapsspel.

Söndagen bjöd på fint men blåsigt väder och vi gjorde en fjälltur med alla fem barn som verkligen imponerade med att knata på superbra.

Som sagt en fantastisk helg och på fredag bär det av uppåt igen för då ska jag tydligen ta mig igenom 50 km och 2900 höjdmeter på lördagen….

Efter sju veckors semester med nästan helt ledigt, så kändes det riktigt bra att dra igång vardagen igen i måndags.
Älskar mina barn över allt annat i värden men när man umgåtts i princip dygnet runt i många veckor så är det skönt med en liten paus, även skönt att slippa hålla på att planera och fixa så många måltider varje dag…

Men det är en ny vardag som vi håller på att vänja oss vid; Moa har nu tagit steget från förskola till fritids och om en vecka börjar hon förskoleklass. Tänk att min lilla bebis redan är 6 år och ska börja skolan…

Moa klarar omställningen finfint men det är tuffare för Sam som nu tappat sin stora trygghet på förskolan. Så han har det jobbigt men han kommer säkert in i det snart också, måste bara få lite tid att vänja sig vid att storasyster inte finns där för honom hela dagarna.

För egen del så har veckan rivstartat med några PT-klienter men framförallt en massa datajobb; planering, bokföring, mailande, onlinecoaching osv.

Men i morgon eftermiddag åker vi med goda vänner till Bydalen för en mysig helg i stugan. Tycker fjällen gör sig som allra bäst på hösten 🙂

I söndags åkte vi upp till stugan i Bydalen och i måndags gav jag mig ut på längsta passet inför fjällmaran i slutet av augusti.
Planen var att ta mig igenom de sista tre milen av banan då jag sprungit de två första förra året och har bra koll på dem.
Jag tycker de första två är riktigt tuffa och utmanande med branta fjäll både uppför och nedför samt bitvis väldigt stenigt (inte mitt paradunderlag….).

Men efter att ha gjort dessa tre mil så känns de första ganska lätta…
Eller egentligen så är det framförallt mellan 22 och 30 km som kommer att blir en ordentligt stor utmaning för mig. Brant uppför där jag känner mig stark men ändå sjukt jobbigt.
Tokbrant och stenigt utför som jag är fruktansvärt dålig på, bromsar för mycket vilket gör att det sliter hårt på tår, knän och framsida lår.
Men framförallt så ska vi upp genom Dromskåran och där utmanas min höjdskräck rejält och jag grät mig igenom en smal passage.

Jag hade respekt för loppet innan måndagens pass men nu har jag ännu mer när jag fått ”svart på vitt” vilken galen bansträckning det är med sina 2900 höjdmeter på 50 km.
Men samtidigt är jag taggad på att se hur kroppen klarar en utmaning som detta. Jag har aldrig varit igång så många timmar i sträck. Vasaloppet åkte jag på 5:36 och nu räknar jag med ett par timmar till och då är ju skidåkning väldigt mycket mer skonsamt än löpning.

Blir vädret som i måndags med moln, senare sol, lite vind och 12-15 grader så blir det perfekt. Men minns vädret i fjol med stormvindar och tuffa förhållanden. Väder och vind påverkar lopp som dessa väldigt mycket och det kan svänga snabbt i fjällen så man vet aldrig vad som väntar 🙂

Passet tog 4:40 med några fotopauser och lite irrande med kartan för att hitta rätt och utför sista toppen gjorde det ont i ett knä samt framsida lår men annars var kroppen i gott skick.
Lite stel dagen efter, träningsvärk i framsida lår och lite smärta i knäet men annars pigg. Lär inte må lika bra när jag har ytterligare två mil i benen och en nummerlapp på mig….

Snart har det gått två veckor sedan jag sprang Salomon27k i Årefjällen under gassande sol och högsommarvärme.
Jag brukar klara värme bra trots att jag är vinteridrottare och jag är van att träna i värme men jag är inte van att tävla och prestera på en hög nivå under en längre stund i temperaturer som dessa.

Och ja; värmen påverkade mig mer än jag trott. När jag ville öka på slutet så fanns det absolut ingen energi, kroppen var som gelé trots att puls/andning var under kontroll och musklerna inte kändes så trötta. Men jag var matt och orkeslös, min egen slutsats är att det var värmen som slog till och tog de sista krafterna från mig.

Med facit i hand så hade jag kunnat förbereda mig bättre dagarna innan med att verkligen fylla på med vätska, men där slarvade jag lite.
På morgonen grundade jag med vatten, resorb, gröt och banan.

Med mig hade jag sportdryck, lite svagare blandat än enligt instruktion då jag inte vill känna mig törstig av att dricka och att jag är van den koncentrationen. På vätskestationerna drack jag rejält med vatten och hällde en kopp över huvudet, passade även på att svalka fötter och huvud i ett par bäckar.

Jag brukar inte behöva äta under lopp som dessa men efter 22km stoppade jag i mig några salta S-märken och himmel vad gott det var!!!
På väg upp i sista stigningen tryckte jag i mig en gel, men nöjde mig annars med att dricka.

Summan av kardemumman var att jag framförallt borde ha grundat med mer vätska dagarna innan loppet och kanske försökt äta något tidigare under loppet.
Nästa utmaning om 2,5 vecka när jag ska springa Bydalens fjällmara på 50 km kommer kräva bättre planering och mer energi in tidigt i loppet. Men där kommer det med största sannolikhet inte bli mellan 25 och 30 grader i alla fall 🙂

Det är i alla fall väldigt intressant att se hur kroppen fungerar i olika förhållanden och hur man kan försöka göra det bättre nästa gång.