Ett brev till min gympalärare

Den tionde delen i denna utmaning består av ett brev till någon idrottslärare jag haft och eftersom jag inte haft så många så var valet lätt 🙂

Hej!
Hoppas allt är bra med dig, ser på Facebook att du verkar vara dig lik (i alla fall till utseende) trots att vi inte setts på många år. Vill egentligen tacka dig för att du hjälpte mig nå mina drömmar i idrott. För under åren med dig som lärare föddes ett jävlaranamma hos mig som jag haft med mig i många jobbiga träningspass när jag bara velat kasta in handduken. Men där och då när det känts som tuffast så har jag istället tänkt lite på dig och bestämt mig för att bita i för att visa att jag faktiskt kan.
Att ett G eller VG i idrott inte spelar någon roll att man faktiskt kan lyckas ändå, för som tur var så satsade jag inte på någon bollsport. Vi såg nog båda två att det inte var min grej 🙂
Så här i efterhand har det faktiskt varit ganska roligt att se folks chockade miner när jag berättat att jag hade betyget ”Godkänd” två år och ”Väl Godkänd” ett år på högstadiet, men att det faktiskt gick att ta VM-Guld ändå.
Men som sagt jag satsade ju på skidskytte och inte fotboll. Att visa upp skidåkning på en idrottslektion hade man kanske chans till en gång per år och då var man ju tvungen att konkurrera om uppmärksamheten med alla de som åkte skridskor.

Jag vill som sagt tacka dig för jag kunde använda det här på ett bra sätt, men det kanske inte alla kan och ett dåligt betyg i idrott kan nog tyvärr släcka några idrottshjärtan trots att de kanske håller på med en idrott som aldrig får chansen att visa upp sig under en idrottslektion.
Sen så kan man ju fundera på hur systemet är uppbyggt? Vem bestämmer att det är bättre betygsmässigt att vara bra på fotboll istället för skidor, brottning eller annan idrott som sällan kommer innanför idrottslektionens ramar?

Ha det bra så springer vi kanske på varandra någon gång!
//Helena

5 kommentarer på “Ett brev till min gympalärare”

  1. Hej, Helena.
    Ett godkänt eller väl godkänt är inte dåliga betyg. I förhållande till dina övriga betyg kanske det var ett lågt men vissa måste anstränga riktigt rejält för att nå dessa betygsnivåer. Att direkt eller indirekt kalla det för dåligt är en smula nedvärderande.

    1. Det var inte alls meningen att verka nedvärderande. Men när man lyckats i en idrott så tror alla att man alltid haft MVG i allt som har med idrott att göra…

  2. Vilket bra inlägg! Det här visar ju att man inte ÄR sitt betyg, och det är faktiskt någonting jag försöker prata med med mina elever. Gympalärare som jag är skrev jag till den här rubriken i juniutmaningen istället ett brev till kidsen på skolan, där jag lyfter vad jag tycker är viktigt för de elever jag har idag (och som du säkert mött motvalls flera gånger i spåren på ÖSK). 🙂

    För min förhoppning är ju att fler kvalitéer än bollsinne får ta plats på lektionerna. Och ska man i dagens läge ens prata om vad som är bättre betygsmässigt är det isåfall orientering, simning och rörelse till musik. Faktiskt de enda ”idrotterna” som nämns specifikt i läroplanen. Och utöver det ska man ju kunna fundera kring allt som har betydelse för hälsan. Så jag kan intyga att idag så finns det möjligheter till höga betyg även för de som inte är bollgalna. (Även om det såklart är praktiskt med lagidrotter, det sväljer ju en hel del barn och räcker med en specifik yta. Det är nog en av orsakerna till att det har varit mycket boll i skolan överlag).

    Oj, vilken lång kommentar det blev!

  3. Jag pratade faktiskt häromdagen med någon om det här med betyg… Jag har nästan alltid handarbetat, och när jag nådde högstadiet så sydde jag mina egna kläder och stickade egna tröjor, men ändå så tyckte min syslöjdslärare att jag inte var bra nog för VG…! Tack och lov var inte det ett betyg som påverkade mitt liv i stort, men det visar ändå hur otroligt MISSVISANDE betyg kan vara!!! Jag är verkligen glad att du kunde bevisa för din lärare vad du var värd!!

Kommentarer är stängda.