Hur min träning förändrar mig

Träning gör mig helt klart till en bättre människa; jag mår bättre, blir gladare och trivs helt klart bättre med mig själv!
Ni ska se hur grinig jag kan bli om jag är sjuk och inte kan träna på ett tag, jag blir lättirriterad och säkert inte superkul att leva med…
Det jobbiga med träning är att ta sig över den där tröskeln och verkligen ge sig ut. Ni vet själva hur svårt det kan vara efter en lång, stressig arbetsdag, middag och eventuell nattning av barn. Det är såååå lätt att snegla på soffan istället för på löparskorna, men när man väl gjort valet att kommit utanför dörren så ångrar man sig aldrig.
Jag tycker det är helt underbart att komma ut och rensa huvudet och bara låta kroppen jobba, det behöver inte vara länge och det behöver inte vara högintensivt. Bara att komma ut och röra på sig gör underverk för humör och välbefinnande, det behöver inte vara mer komplicerat än en halvtimmes promenad.

IMG_0293

Sport på tv

Följer inte mycket sport på teven men försöker verkligen hinna se så många skidskyttetävlingar som möjligt under vintern, ibland kommer jobb och livet emellan men jag älskar att krypa upp i soffan och kolla in mina gamla ”kollegor” 🙂
Är förmodligen ganska partisk men jag tycker att skidskytte är den klart bästa tv-idrotten.

Ser även en del längdlopp under vintern och missar inte många lopp under ett mästerskap. Men med en vild dotter så är det svårt att parkera en hel helg i soffan så då blir det ofta att jag prioriterar bort längdåkningen till förmån för skidskyttet.

Övriga idrotter följer jag inte särskilt mycket men jag gillar att kolla friidrott och ser gärna så mycket som möjligt när det vankas mästerskap.

Favoritinspiratör

Mitt livs bästa inspiratör är den här envisa och viljestarka lilla tjejen som berikar mitt liv varenda dag:

IMG_1139Jag önskar att jag också kunde se på världen som du gör; nyfiken, orädd för utmaningar och med attityden ”JAG KAN!!!”
Ingen kan få mig att skratta som du och ingen kan driva mig till vansinne som du. Med din mors envishet och din fars temperament så har vi en hel del fighter, men däremellan så busar, skrattar och kramas vi 🙂

Älskade Moa

Drömträning

Drömträningen just nu består av ett fjäll, soligt väder, vindstilla, sällskap av David, ett par löpskor och pigga ben.
Ett sånt pass när vi springer dit Davids inre kompass pekar och pratar om allt mellan himmel och jord. För en gångs skull så kanske jag även lyfter ordentligt på fötterna hela passet och slipper dundra i backen 😉

IMG_2078Sälenfjällen hösten 2013 och mitt första längre löppass efter förlossningen, på slutet var benen så trötta att jag snubblade och lade mig raklång i en myr. Tror jag skulle orka bättre nu än då.

Mina löparskor

Jag älskar löparskor och är av uppfattningen att man aldrig kan ha för många samt att varje år förtjänar (minst) ett par nya löpskor 🙂
Jag visar inte upp alla men de jag använder flitigast, gjorde faktiskt en rensning i höstas och lämnade en massa skor till ett projekt här i stan där ett gäng åker ut till en flyktingförläggning en gång i veckan och kör löpträning. Det var perfekt att lämna bort en massa kläder och skor till de som behöver när man ändå gjorde en rensning.

Men ok, mina löparskor here we go:

IMG_1174
Bästa Icebugsen för hala vintervägar.

IMG_1175
Lortigaste Icebugsen (Acceleritas) för blöta myrar och leriga stigar.

IMG_1173
Någon av Adidas Bostonmodell som är mina allroundskor som åker på när jag behöver lite mer dämpning.

IMG_1172
Nike Zoom Kiger för stigar och grusvägar.

IMG_1176Mina Nike Free 3.0 som varit mina ”finlöpskor” som använts vid joggingturer på asfalt, de börjar dock bli lite skitiga så en tvätt kan vara välbehövlig….

IMG_1177
Nike Lunarce som jag använder vid tävlingar på asfalt, har dock två par och dessa är lite nyare och betydligt mindre slitna an det andra paret som snart kanske får vandra vidare.

IMG_1110
Mina nya favvosar (Adidas feather prime) som jag förhoppningsvis kommer ha många fina träningar och tävlingar i framöver, sitter som ett smäck på foten 🙂

Hälsohets

Jag kanske är blind men jag har aldrig riktigt upplevt denna hälsohets som tydligen blivit ett problem. I och för sig så kanske det beror på att jag väljer vad jag tar åt mig av; jag ser också alla tidningsrubriker om olika dieter, superfrön, superbär, ”gå ner 4 kilo på 4 veckor osv”, men jag bryr mig inte om det. Jag kan absolut läsa vissa av dessa, dock aldrig quickfix-viktnedgångar som jag vet inte håller i längden. Jag kan självklart slänga ett öga på en artikel om någon speciell diet som ska vara sååå grym, men jag tar inte med mig det efter att jag läst färdigt, helt enkelt för att jag vet att jag aldrig skulle kunna hålla en diet. Jag vill inte heller att Moa ska växa upp med att se mig hålla på att äta på ett speciellt sätt, jag önskar att hon alltid kan ha sin fantastiska syn på mat. Jag vet att det inte kommer att hända men jag vill i alla fall uppmuntra henne till att äta bra mat utan att krångla till det och framförallt att man kan äta allt, men inte alltid och självklart att fysisk aktivitet är kul och grymt för välmåendet 🙂

För där har vi den andra sidan av denna hälsohets, de som tränar tvångsmässigt för att, i de flesta fall,  se ut på ett visst sätt. De som har glömt bort glädjen i träningen och får ångest om de en dag inte tränar.
Jag tränar för att må bra och orka med livet på det sätt jag vill; ibland handlar det om att orka bära runt på Moa och ibland handlar det om att springa milen på 39 minuter. Men nu förtiden känner jag ingen press eller stress i träningen, det gjorde man ganska ofta som elitaktiv. Det var inte alltid kul att träna i två plusgrader och hällregn, men det var heller inte direkt avstressande att bli förkyld en vecka…

Min hälsofilosofi är att inte krångla till det i vare sig kost eller träning; träna så mycket du mår bra av, träna det som känns kul och ät allt men inte alltid 🙂

Jag vet att det finns folk som mår väldigt dåligt av och blir sjuka av att leva för hälsosamt men jag tror faktiskt att vi har ett större problem med de som lever för ohälsosamt, jag tror att de är betydligt fler….

IMG_0370Träning tillsammans med bästa (lilla) sällskapet, ett år senare är det lite mer tyngdmotstånd i att springa med henne i vagnen än vad det var när den här bilden togs 😉

Favoritmusik

Jag är en väldigt omusikalisk person och är inte heller särskilt musikintresserad. Jag har ingen favoritartist och lyssnar i princip på det som spelas på radion och väljer gärna den spellista på Spotify som hela tiden spelar de mest populära låtarna för tillfället.
Så tyvärr är min musiksmak inte mer spännande än så 😉

 

Sommarlista; det här vill jag träna i sommar

*Springa; långt och lugnt med härligt sällskap och en massa prat som gör att tiden springer iväg. Kort och snabbt med hög puls och mjölksyrestumma ben. Och ibland bara kort och lugnt, kanske med Moa i charioten 🙂 Helst skulle jag vilja avsluta alla pass med att springa ut i Storsjön (eller annat vatten om jag inte är hemma) och svalka av mig utan att plocka av kläder och skor! Men just nu har vi en lång väg bara till att få shorts och linnetemperatur….

*Cykla; susa fram på landsvägscykeln en varm och vindstilla sommarkväll. Eller kämpa mig fram på en lagom lerig stig med mtb (som vanligt livrädd när jag beger mig ur min comfortzon ;))

*Rullskidor; förra året var första året på evigheter som jag inte stod en minut på ett par rullisar. Men i sommar kanske det händer!

*Styrketräning; absolut inte inne på ett gym men gärna ute på verandan med utsikt över fjäll och sjö 🙂

Hur vill du träna i sommar?

Min bästa träningskompis…

…. är helt klart den här tjejen:

DSC01828Det finns inte en chans i världen att räkna alla timmar av träning som jag och Anna Maria kört tillsammans. Under ca 7 år har vi kört större delen av alla träningspass tillsammans. Pushade varandra under hårda pass och snackade bort timmar av lugna pass.
Nuförtiden tränar vi också tillsammans då tillfälle ges, oftast en timmes löpning under tiden vi avhandlar den senaste skvallret 😉

 

Ett brev till min gympalärare

Den tionde delen i denna utmaning består av ett brev till någon idrottslärare jag haft och eftersom jag inte haft så många så var valet lätt 🙂

Hej!
Hoppas allt är bra med dig, ser på Facebook att du verkar vara dig lik (i alla fall till utseende) trots att vi inte setts på många år. Vill egentligen tacka dig för att du hjälpte mig nå mina drömmar i idrott. För under åren med dig som lärare föddes ett jävlaranamma hos mig som jag haft med mig i många jobbiga träningspass när jag bara velat kasta in handduken. Men där och då när det känts som tuffast så har jag istället tänkt lite på dig och bestämt mig för att bita i för att visa att jag faktiskt kan.
Att ett G eller VG i idrott inte spelar någon roll att man faktiskt kan lyckas ändå, för som tur var så satsade jag inte på någon bollsport. Vi såg nog båda två att det inte var min grej 🙂
Så här i efterhand har det faktiskt varit ganska roligt att se folks chockade miner när jag berättat att jag hade betyget ”Godkänd” två år och ”Väl Godkänd” ett år på högstadiet, men att det faktiskt gick att ta VM-Guld ändå.
Men som sagt jag satsade ju på skidskytte och inte fotboll. Att visa upp skidåkning på en idrottslektion hade man kanske chans till en gång per år och då var man ju tvungen att konkurrera om uppmärksamheten med alla de som åkte skridskor.

Jag vill som sagt tacka dig för jag kunde använda det här på ett bra sätt, men det kanske inte alla kan och ett dåligt betyg i idrott kan nog tyvärr släcka några idrottshjärtan trots att de kanske håller på med en idrott som aldrig får chansen att visa upp sig under en idrottslektion.
Sen så kan man ju fundera på hur systemet är uppbyggt? Vem bestämmer att det är bättre betygsmässigt att vara bra på fotboll istället för skidor, brottning eller annan idrott som sällan kommer innanför idrottslektionens ramar?

Ha det bra så springer vi kanske på varandra någon gång!
//Helena