Träningskläder jag minns

Just den här rubriken i 30-dagarsutmaningen tycker jag var lätt som en plätt 🙂 Det finns en tävlingsdräkt som direkt kommer upp i mitt minne. I mitten till slutet av 90-talet tävlade jag i längdskidor för Graningealliansen och vår dräkt stack verkligen ut, den stack även rejält i ögonen…
Tänk er en tight kroppsstrumpa i ett spräckligt tyg med fält i neongult och neongrönt, lägg där till ett fält som täcker en del av vaden som är cerisfärgad och där har ni den dräkt jag tävlade i under många år 🙂 Hittar tyvärr ingen bild just nu, men ska försöka hitta någon hemma hos mina föräldrar någon gång om jag kommer ihåg.
Hade en sorts hatkärlek till dräkten; den var perfekt för att kunna känna igen klubbisar när man skulle hejja ute på spåret men ibland skulle det ha varit skönt att smälta in lite i mängden också.

En framtidsdröm

Om jag ska vara helt ärlig nu så är min dröm för tillfället att Moa ska börja sova hela nätter. Hon fyller två år om en månad och att hon sover en hel natt har hänt en gång och det är snart 1,5 år sedan….

Alltid i min träningsväska

Eftersom att jag oftast tränar hemifrån så packar jag inte träningsväskan så ofta. Men då och då kör jag något lunchpass på gymmet och då behöver ju väskan finnas med. Om jag lyckats med packning så har jag kläder och skor att träna i, handduk, vattenflaska, hänglås, rena trosor och deo. Då har jag allt för att genomföra ett bra pass och för att kunna fortsätta dagen på kontoret efteråt 🙂

 

Favoritcitat eller motto

Jag har ett citat som såhär i efterhand är ganska kul även om jag hade ganska svårt att uppskatta det där och då…
Det här var något av de år jag tränade för Wolfgang Pichler och vi hade kört ett stenhårt pass på rullskidor uppför en backe som tog en timme att ta sig upp för. När jag nådde toppen för andra (!) gången så utbrister jag: ”Jag dör!”
Varpå Wolfgang säger med ett leende: ”I say you Helena, it is not so easy to die…”

 

Mitt stoltaste ögonblick

Har många ögonblick i mitt liv som jag är väldigt stolt över, men jag har valt ut tre gobitar 🙂

ekholm-jpgAtt jag klarade Vasaloppet i vintras trots ett riktigt skitföre, sen att jag gled in på 5:36 och en 24e plats i damklassen var ett plus i kanten!

SAM_2573När jag lyckades skjuta 20 träff av 20 i de isande stormvindarna på distanstävlingen i VM i Khanty Mansiysk 2011 och vinna med över två minuter. Happy day!

IMG_1154Men absolut inget slår den stolthet jag känner över den här fantastiska människan som kom i vårt liv för snart två år sedan och vände upp och ner på allt. Du gör mig stolt varenda dag min älskling!

En träningsform jag inte förstår…

…det här med att promenera på löpband, instängd i ett gym. Jag fattar inte grejen när man gå ute helt gratis och dessutom få frisk luft på köpet. Jag förstår om man går till gymmet för att styrketräna och värmer upp genom att promenera lite, men de som går dit bara för att gå på det där bandet.
Själv så springer jag knappt på löpband eftersom jag värdesätter den friska luften och variationen i terräng otroligt mycket. Några riktigt hårda intervallpass har jag sprungit på band men de går att räkna på en hand.
Min aviga inställning till rullband kommer förmodligen av alla fruktansvärda maxtest jag genomlidit på rullband, både löpning och rullskidor. Det här med att köra tills man verkligen hänger i säkerhetsselen, det är inte skönt nånstanns, inte ens efteråt.

Sen förstår jag mig inte på golf heller; gå runt på en gräsmatta i flera timmar, slå på en boll och bli förbannad när den inte går dit man vill 😉

Men summan av kardemumman tycker jag är att alla får träna precis vad de vill, det som ger dem glädje och tillfredsställelse. Det viktigaste är att man rör på sig och det gör man när man hittar det som passar just mig. För vissa är det promenader på ett löpband eller golf och för andra är det traillöpning eller timslånga cykelturer, alla är vi olika och alla ska få göra det som känns bäst för dem!

DSC_0211Att köra tävling i ett lerdike på en myr tycker jag är skitkul 😉 Men många skulle inte ens kunna tänka sig att sätta sin sko på en myr.

Träning när jag är 65

Som alla andra hoppas jag vara en pigg och fräsch 65-åring med massor av energi och fortfarande med stor aptit på livet 🙂 Jag hoppas att jag fortfarande njuter av att träna, men framförallt vara ute i naturen och röra på mig naturligt. Drömmer om tid och ork för en stor trädgård, turer på fjället (stuga till stuga eller dagsturer för någon tältare lär jag inte vara då heller…) och att springa efter barnbarn.

Jag vill åka långa härliga turer på skidor, springa så länge kroppen tillåter det, cykla fina turer med härliga fikapauser men även den viktiga styrketräningen för att orka hålla kroppen i en upprätt position så länge som möjligt.

Men god hälsa är inget att ta för givet så jag håller tummarna och kommer fortsätta träna hela livet för att ha en bra grund att stå på om det kommer en dag när man får fightas mot sjukdomar istället för en bra tid på milen.
Jag hoppas vara lika pigg och alert som svärmor när jag närmar mig 70-strecket 🙂

IMG_0887
Jag håller tummarna för att denna kropp bär mig framåt i den takt jag vill under många, många år framöver!

Mitt första träningsminne

Mitt första träningsminne var nog på elljusspåret hemma i Helgum, vet inte hur gammal jag var men ganska ofta så var jag ute och åkte skidor med lillasyster Jenny, kusin Sara och världens bästa morfar. Vi kämpade på och morfar försökte lära oss teknik och gissa om han suckade när vi fegade i utförsbackarna.
Men passen avslutades alltid med en kram, klapp på axeln och orden ”Du gör det bra, fy sjutton!” Min morfars favoritreplik, men varje gång värmde den och de orden värmer mig fortfarande trots att det är många år sedan jag hörde dem sist….

En introduktion till min träningsblogg

Först och främst så har jag svårt att kategorisera min blogg, jag skriver väldigt blandat även om det naturligtvis dras mycket mot träning och fysisk aktivitet. Sedan så skriver jag ju inte särskilt ofta heller…

Men den här bloggen skrivs i alla fall av mig Helena Ekholm, 30-årig skidskyttepensionär som numera jobbar på redovisningsbyrån PwC. Här kan du läsa om det vardagliga i mitt liv med att få familj, jobb, träning, hus och allt annat roligt i livet att gå ihop.
Mycket kretsar kring min älskade familj som består av maken David, snart tvååriga dottern Moa och katten Siri. Men även min träning som de senaste åren minskat drastiskt efter att jag lade elitkarriären på hyllan, nu tränar jag för att må bra. Men visst dyker det upp några prestationsmål då och då, vi får se när nästa dyker upp 😉

Kul att du tittar in här!