Pray for Stockholm

Befinner mig sedan igår morse i vår vackra huvudstad men tack och lov inte i centrum utan ute på Bosön. Under gårdagens föreläsning blev vi varse om det ofattbara som hänt. Så overkligt nära.
Resten av dagen och kvällen kände jag mig ledsen, rädd och arg. Längtade hem till min älskade familj, ville bara krama dem riktigt hårt och för en stund glömma det som hänt.
Men istället tog jag en promenad och låg sedan i hotellsängen och följde kvällens nyhetssändningar. Försökte förstå och sände många tankar till de som på ett eller annat sätt drabbats.
Vaknade i morse upp med en olustig, sorgsen känsla och den känslan vill inte riktigt släppa taget. Den kommer förmodligen hänga med ett tag. Jag vill inte vara rädd, men jag är rädd. Vart är världen på väg?

Ta hand om er och krama era nära och kära lite extra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *