Elit vs motionär

Det är inte alltid en enkel uppgift att gå från att vara elitaktiv, vars enda uppgift är att prestera på tävling och träning, till att vara motionär där arbete, familj och hus konkurrerar om uppmärksamheten.
Jag tycker ändå att det gått relativt smärtfritt, men visst känner jag ibland att jag inte är riktigt nöjd med den träning jag genomfört. MEN, det är ju bara för att jag jämför med elittiden och det går inte att jämföra. Nu ligger en normal träningsvecka på samma timtal som en dag innehöll för sex år sedan….

Men nu har jag jobb, två vilda barn, ett stort hus med trädgård och ett helt annat socialt liv.
Då var träningen mitt jobb, allt annat anpassades efter det. Jag sov extremt mycket, åt extremt mycket, tränade extremt hårt och undvek folksamlingar, småbarn och förkylda människor p.g.a. bacillskräcken.

Ibland känns det som två helt skilda liv, båda har sina för- och nackdelar men jag skulle inte vilja byta bort något av det för allt i världen. Allt har sin tid och jag bröt med det gamla och kastade mig in i det nya i helt rätt tid i livet, jag var redo för nya utmaningar och det beslutet har jag aldrig ångrat.Träna-äta-sova-livet hade sin charm, men att träna på den nivån är inte hälsosamt. Jag skulle lätt säga att min träning idag är mycket mer hälsa och glädje. Tränar men 20-30 timmar per vecka så är en stor del inte så kul, men när jag idag tränar 4-6 timmar per vecka så njuter jag ofta till fullo av dessa pass 🙂

Träningen idag är mitt andningshål och mitt sätt att hämta energi för att bli en bättre mamma, fru och människa. Den botar både trötthet, frustration och stress. En mirakelmedicin med andra ord!