Att kämpa hårt

Efter en helg i Helgum så stack jag ut på en efterlängtad skidtur här hemma utanför husknuten när vi kom hem, perfekt med ett tillfälle att lyssna på veckans avsnitt av ”Träningspodden”. De diskuterade bland annat det här med ”att kämpa hårt” och hur olika vi ser på det beroende på vilka vi är och hur vår situation ser ut.
Jag började fundera lite över mig själv och inser att jag bytt lite perspektiv genom åren.

När jag var elitaktiv kämpade jag otroligt hårt för att orka med träningen, att få mig tillräckligt med näring, sova ordentligt och undvika baciller.
Träningen innebar 11 fyspass/vecka och en totaltid 20-30 timmar, plus några timmars skytteträning. Jag kämpade hårt med att få i mig återhämtningsmål efter hårda intervallpass då allt växte i munnen och illamåendet var påtagligt.
Annars hade jag inga problem med att äta och sömnen var aldrig ett problem innan jag fick barn 😉 8-10 timmar per natt och 1-2 timmar mitt på dagen var en lyx som jag ofta drömmer mig tillbaka till…

Numera kan jag inte påstå att jag kämpar hårt med varken träning, mat eller sömn. Jag vill träna för att orka med livet som småbarnsförälder och de 4-6 pass/vecka som jag kör nu går på rutin, det är inget jag behöver kämpa för. Äta gör jag också lite på rutin och utmaningen där är att äta ordentligt när det ibland är kaos runt matbordet 😉 Lite för dåligt matintag visar sig på kvällen då jag ofta behöver ett stort kvällsfika när barnen somnat och jag har tid att känna efter.
Sömnen har varit ett problem sedan Moa föddes men där kämpar jag inte längre, jag har gått in i ett tillstånd där jag klarar mig på ganska lite och är nöjd med de timmar som erbjuds. Men utan träningen hade jag inte pallat sömnbristen!

I livet jag lever nu med två små barn, hus, stuga, heltidsjobb osv så skulle ”kämpa hårt” idag innebära att jag fokuserade mer på vad och när jag äter, och att träningen skulle vara mer målinriktad med ett strängt träningsschema, dvs inte träna på lust och känsla som jag mest gör idag.
Just nu handlar mycket om att ”överleva” och lägga så lite energi som möjligt på saker och ting, göra bra saker som jag mår bra av oavsett. Det viktiga är att jag tränar, sedan om jag mysjoggar ett pass när jag egentligen borde kötta intervaller så får det vara så, det är inget jag ältar. Om jag inte prickar in optimalt med kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler varje måltid så får det vara så. På det stora hela är kosten sund, jag tar gärna en fika om det bjuds, godis på lördagar och fredagsbubbel. Jag tycker att jag har balans, mår bra och det kostar inte en massa energi.
När man i princip inte sovit en hel natt på 4,5 år så handlar det mesta om att samla energi (=träning) och spara energi (=ej kasta bort energi på skitsaker).

Lite svammel så här på kvällskvisten, men summan av kardemumman var egentligen att jag ville berätta att jag hade en fantastisk timme på skidorna, även om himlen inte var lika blå som i Sollefteå. Men vårvintern, jag älskar dig och jag har stora förhoppningar på dig nu ett par månader framöver!