Långpass i fjällen

I går styrde vi kosan mot Bydalen och medan David, barnen och svärföräldrarna tog en lite promenad upp på fjället och sedan pysslade i stugan så stack jag ut på ett långpass.
Jag hade som mål att reka banan inför Buff22k som jag ska springa i mitten av augusti.
Så jag drog iväg och hade gudomligt fina timmar på fjället, pga ett par fellöpningar så fick jag ihop 25 km men det kändes nästan som en bonus en dag som denna.

Vädret var strålande med klarblå himmel och lite lätt vind. Benen däremot var trötta från första steget och det blev mycket gång uppför de branta fjällen.

Det var en väldigt utmanande bana med branta stigningar och några kilometer med riktig teknisk utförslöpning; brant, smalt och stenigt. Inte min favorit direkt så jag kommer få kuta på ordentligt uppför och på platten om några veckor för att kompensera för min bristande utförsförmåga…
Så även om benen var trötta så var huvudet med mig hela vägen och jag fick ingen energidipp utan klarade mig bra på min rejäla frukost, en bar, en gel, vatten och sportdryck.

På slutet hade jag svårt att kontrollera benen i utförslöpningen mot mål och fick ta det lugnt efter ett par rejäla sparkar in i stenar… Så jag var väldigt glad när jag kom ner i dalen igen och såg min bil stå där på parkeringen.
Ännu bättre kändes det efter ett dopp det iskalla vattnet, torra kläder, sen lunch i stugan och en stor glass på vägen hem 🙂

 

Så nu har jag koll på vad som väntar den 18 augusti men tre veckor innan ska jag ta mig an Salomon27k i Årefjällen igen och det ser jag väldigt mycket fram emot, var en fantastisk upplevelse förra året!

 

Racereport St Olavsloppet

Igår sprang jag en sträcka för Trångsvikens damlag i St Olavsloppet. De andra brudarna hade gjort grymma sträckor på de tre inledande dagarna och det var dags för sista dagsetappen mellan Åre och Östersund.
Jag fick en sträcka på 11,7 km som gick längs E14 mellan Järpen och Mörsil, kan nog vara en av de tråkigaste sträckorna med raksträckor och slakmotor som känns ändlösa.
Hade stor respekt för sträckan innan start, dels för att jag inte sprungit så långt lopp på asfalt sedan 2012 samt att jag visste att det skulle krävas ett starkt pannben.

Var på plats i växlingen väldigt tidigt för att logistiken skulle gå ihop, så jag tog en promenad och hängde en stund i solen innan jag började värma upp. Alltid svårt med uppvärmningen när man inte har någon exakt starktid så när jag kände mig redo var det bara att hålla igång en bra stund till innan det var min tur.
Första 3-400 metrarna var det rejält utför så det var en skön start, kom snabbt in i ett behagligt tempo och det kändes bra.

Mellan kilometer 5 och 6 hade jag en ordentlig svacka, med ett långt motlut och en känsla av att det var väldigt långt kvar.
Men sedan planade det ut och jag fick nya krafter när jag kunde börja räkna ner efter att halva sträckan passerats.
Den elfte kilometern var också tuff när vi svängde av stora vägen och tog en grusväg som gick ordentligt uppför, men efter en kort utförslöpa kunde jag trycka på under de sista 500 metrarna och lämna över chipet till nästa löpare efter att ha gett allt jag kunde under 46 minuter och 55 sekunder.

Superkul att vara med och springa och jag tror att vi alla redan är taggade på nästa år redan nu 🙂

Benen gjorde ont igår men idag har jag känt mig oförskämt pigg och passade på att ta en cykeltur i eftermiddagssolen, är ju en solskenscyklist så det gäller att passa på när vädret är på bra humör…