Racereport Salomon27k

För 1,5 vecka sedan stod jag på startlinjen för Salomon27k i Ottsjö. Känslan var god och stämningen var magisk, hade bara positiva minnen från förra året så jag var förväntansfull.
Drömde om att slå tiden från förra året då klockan stannade på 2 timmar och 47 minuter, men kände att kroppen inte var helt på topp. Men så tycker jag det känns nästan jämt inför lopp så jag var ändå positiv.

Starten gick och vi började med ca 1 km plattlöpning innan det bar iväg uppför. Kom iväg bra och det kändes bra fram till stigningen började, benen var inte alls med i matchen.
Men försökte hela tiden övertyga mig själv om att det snart släpper, snart kommer jag in i flowet….

Första toppen efter 7km och där stod jag på näsan när jag sparkade i en sten, försökte skärpa till mig och hittade en bra känsla utför. Uppför andra toppen så kände jag att det inte kommer att släppa, det är inte min dag så det är bara att fokusera på att ta sig i mål. Såg inga kvinnliga löpare så satte ett mål om att hålla min placering.

Utför andra fjället drog jag på mig håll, förmodligen eftersom jag drack precis innan det bar iväg utför. Fick inte hållet att släppa och benen fortsatte att vara bly under 4 km flack löpning i delvis myrmark. Snubblade dessutom en gång till då det kändes som att jag inte kunde lyfta fötterna ordentligt. Innan dagen var slut så hade jag sparkat i ett stort antal stenar men iaf lyckats hålla mig på benen.

Vid andra vätskestationen efter 20 km blev jag omsprungen av en tjej och modet sjönk lite till, letade efter ett nytt mål för att ha något att kämpa för och räknade ut att det borde vara möjligt att springa in under 3 timmar.
Tog mig upp på den sista toppen och sprang fruktansvärt sakta och försiktigt ner därifrån med ett färskt minne från de två vurpor och alla ”nästan-vurpor” jag gjort under loppet. Försökte trycka på de sista flacka kilometrarna och skar till slut mållinjen efter 2 timmar och 57 minuter.

Helt slut satt jag länge i målfållan och kände mig väldigt besviken, samtidigt som jag försökte glädjas åt att jag faktiskt inte gav upp utan gjorde det bästa som gick av den här dagen.
Trots att det kändes så väldigt dåligt så är jag nöjd över att ändå ”bara” vara 10 minuter efter fjolårets tid.
Men det bästa av allt är att jag redan är revanschsugen!

Nästa helg kanske jag får en liten revansch när det är dags för Buff22k i Bydalsfjällen, men den banan har jag väldigt stor respekt för pga branta, tekniska utförslöpor och väldigt branta toppar att ta sig upp för. Inte lika fin löpning som i Årefjällen men desto mer utmanande 😉

 

2 kommentarer på “Racereport Salomon27k”

  1. Imponerande! Jag skulle egentligen sprungit Salomon 27k men livet kom emellan så nu siktar jag på att springa 21 k i Sälen i slutet av augusti. Har du några sista minuten tips inför sida två veckorna?! 🙂

    1. Att bara ta det lugnt, träna lätt och samla energi 🙂
      Lita på att du är bra förberedd.
      Stort lycka till!

Kommentarer är stängda.