När det känns tungt

Jag har en hamnat i en riktigt svacka där jag är trött, oinspirerad och omotiverad. Beror på nästan två veckors vabbande med förkylda och gnälliga barn som till slut blir lika less på oss föräldrar som vi blir på dem.
Att jag varit ordentligt förkyld själv i drygt en vecka och att vädret är kasst och iskallt gör inte saken bättre.

I grund och botten handlar det mest om stress över saker som inte blir av; jobb, träning, trädgårdspyssel osv. Men jag vet också att det går över, att det snart vänder och jag börjar faktiskt se ljuset i tunneln.
Igår kunde jag jobba en hel dag när Sam äntligen kunde gå på förskolan igen och Moa kunde vila hemma med farmor och farfar som kommit hit. Halsontet är borta och förkylningen går åt rätt håll, även om jag tycker det går alldeles för sakta. Var i riktigt bra löpform för ett par veckor sedan men nu känns det långt till den formen, tråkigt nu när det bara är 10 dagar kvar till Vårruset där känslan var att det fanns möjlighet till pers, just nu är jag mycket mer tveksam till det.

Trodde inte det var sant igår när jag vaknade och gräsmattan var snötäckt…
Har blivit många timmar hemma inomhus med snoriga och hostande barn de senaste två veckorna.

Men i helgen ska jag njuta för i morgon rullar jag och David lite söderut för att gå på min lillebrors bröllop på lördag. Känns superkul och välbehövligt att komma iväg och få lite vuxentid med nära och kära.

Hoppas ni också får en härlig helg och att sommarvärmen snart hittar hit 🙂