Salomon 27k

Uppladdningen med några veckors löpvila och endast några få pass de sista två veckorna var långt ifrån optimal. Men i lördags stod jag på startlinjen för med ambitionen att för tredje året i rad ta mig an tre toppar och 27 km på fjället.

Jag var osäker på om höften skulle hålla och jag hade stor respekt för värmen som redan innan start låg på strax under 25 grader. Målet för loppet var att starta lugnt och att göra ett bra långpass inför Buff50k som jag har tänkt springa den 24 augusti.

Ställde mig lite längre bak i startledet än vad jag brukar och följde med strömmen när starten gick, ville springa fortare men höll mig i skinnet och det var tur.
Kroppen kändes helt ok, jag sprang kontrollerat och tänkte att jag skulle öka sista 5 km. Men värmen tog ut sin rätt och efter 20km började jag bli väldigt matt, försökte öka tempot men det var stopp. Benen kändes ok, pulsen var inte så hög men det fanns helt enkelt inget krut att trycka på med.
Så jag kämpade på uppför sista fjället, sprang otroligt dåligt utför pga varken huvud eller ben var med i matchen.

Försökte hålla ett hyfsat tempo de sista flacka kilometerna, det gick sådär men jag lyckades i alla fall ta mig i mål på en 18:e plats och tiden 2:59:38. Ett par minuter sämre än förra året och 12 sämre än 2017 men jag är ändå nöjd.

Fighting sista meterna innan mållinjen

Jag lade upp loppet mycket bättre än vad jag brukar lyckas med och framförallt; inte en enda känning i höften!
Dagen efter kändes benen jättebra, knappt stela men däremot en fruktansvärd träningsvärk i övre delen av ryggen och axlarna. Bevis på att jag spände mig otroligt mycket i överkroppen och att det förmodligen var värmen och inte benmusklerna som tog slut.

Så nu ska det övas utförslöpning och avslappning i överkroppen inför nästa lopp 🙂 Hoppas snart springa något pass igen men har ett par stora blåsor under trampdynorna som behöver läka först….

Kroatien

Förra veckan spenderade vi i den mysiga kroatiska byn Vrsar tillsammans med Davids föräldrar och syskon med familjer. Vi hade det helt fantastiskt med sol (nästan alla dagar), lagom värme, massor av salta bad, god mat, glass och trevligt sällskap.

Magisk utsikt på vägen från vårt boende till stranden.
Sista kvällen tog vi en promenad när barnen somnat och vi hade barnvakt för att kolla in solnedgången, så fint.

Höften började äntligen att kännas bättre och jag sprang en kort sväng varannan dag och körde styrka på den lilla balkongen varannan.
Fick till ett riktigt bra backintervallpass som brände ordentligt i benen och två lugnare turer på 5 och 7 km.

Lyckan att äntligen kunna springa några kilometer igen.

Borta bra men hemma bäst!
Vi kom hem på måndag kväll och jag och barnen fortsatte semestern på hemmaplan fyra dagar medan David jobbade.
Igår åkte vi hem till päronen i Helgum för en semestervecka här.

Alternativ träning

Nu har jag vilat från löpning i en vecka för att höften ska bli bra.
Självklart inte alls kul men tur att det finns annat att träna under tiden 🙂

Tidigare i veckan körde jag ett tufft intervallpass på stakmaskinen där armar, hjärta och lungor fick arbeta ordentligt.
Idag blev det ett härligt rullskidpass på 2,5 mil. Endast tredje passet på två år men får bli oftare, gillar ju att åka 🙂

Annars så rullar jag mycket på en boll för att släppa spänningar i rumpmusklerna.

I torsdags var jag till en naprapat och precis som jag misstänkt så kopplar mina yttre/stora sätesmuskler inte ordentligt så de djupa längre in får jobba alldeles för mycket och nu har det gått lite för långt och börjat med en strålande smärta.

Men nålar, massage och order om aktiveringsövningar ska nog få detta på rätt köl igen. Men visst börjar jag känna mig lite stressad inför mina två stora utamningar; Salomon 27k om tre veckor och Buff 50k i slutet av augusti.

Håll tummarna för att jag snart kan börja kuta igen!

St Olavsloppet

I lördags var det dags att traditionsenligt dra på sig det gröna Trångsvikenlinnet och ta en sträcka på årets St Olavslopp. Tyvärr så blev det bara en tävlingsdag för oss mellan Åre och Östersund. Är man med hela vägen så tävlar man under fyra dagar med start i Trondheim.

Jag var otroligt orolig innan start på grund av en smärtande höft och hade löpvilat fyra dagar innan loppet samt att det var ett par veckor sedan sista kvalitetspasset.
För första gången var jag nervös för att inte klara av att springa hela loppet, at höften helt enkelt skulle göra för ont.

Jag laddade upp med Voltaren och en lätt uppvärmning (men i mycket kläder för att ändå få upp en ordentlig temperatur). Varje steg smärtade men det var uthärdligt.
Tjejerna innan mig sprang bra så det var bara att gå ut och köra på när det blev min tur. Fokuset var att hålla en bra teknik då jag känt under uppvärmningen att det smärtade mer när jag sjönk ihop i löpsteget.

Nästan halvvägs in i sträckan och glad över att höften håller

Startade min vana trogen i ett högre tempo än planerat men det var en härlig medvind en stor del av sträckan så det var bara att försöka dra nytta av det.
Min sträcka mätte 8,3 km och det var skönt att passera 5 och känna att det här skulle gå vägen. Tog ut mina sista krafter och spurtade in till växling. Stannade klockan på en medelhastighet om 3:45 min/km.
Supernöjd med tiden med tanke på uppladdningen och den stora osäkerheten innan.


Nöjd och lättad efter växling

Summa av loppet:
*Mycket nöjd med tid och löptekniken
*Hade aldrig startat om det inte varit stafett
*Tävlingsdjävulen kan trolla bort väldigt mycket smärta
*Ångrar inte start, men ångrar att jag inte bröt träningen tidigare vid de första känningarna i höften så hade jag kanske sluppit detta skadeuppehåll.

I söndags var det däremot svårt att gå och benet ville gärna vika sig men fram emot eftermiddagen så ordnade det till sig.
Jag har fortfarande ont men har fått tips om hur jag ska rulla på boll och det känns som att det hjälper, imorrn har jag dessutom en naprapattid så då får vi se vad hon säger.
Hoppas i alla fall snart vara tillbaka i löparskorna men just nu är det alternativ träning som får duga….