Tillbaka i vardagen

Efter sju veckors semester med nästan helt ledigt, så kändes det riktigt bra att dra igång vardagen igen i måndags.
Älskar mina barn över allt annat i värden men när man umgåtts i princip dygnet runt i många veckor så är det skönt med en liten paus, även skönt att slippa hålla på att planera och fixa så många måltider varje dag…

Men det är en ny vardag som vi håller på att vänja oss vid; Moa har nu tagit steget från förskola till fritids och om en vecka börjar hon förskoleklass. Tänk att min lilla bebis redan är 6 år och ska börja skolan…

Glad tjej när hon och jag hade en egen dag med bland annat inköp av skolväska.

Moa klarar omställningen finfint men det är tuffare för Sam som nu tappat sin stora trygghet på förskolan. Så han har det jobbigt men han kommer säkert in i det snart också, måste bara få lite tid att vänja sig vid att storasyster inte finns där för honom hela dagarna.

För egen del så har veckan rivstartat med några PT-klienter men framförallt en massa datajobb; planering, bokföring, mailande, onlinecoaching osv.

Men i morgon eftermiddag åker vi med goda vänner till Bydalen för en mysig helg i stugan. Tycker fjällen gör sig som allra bäst på hösten 🙂

Långpass

I söndags åkte vi upp till stugan i Bydalen och i måndags gav jag mig ut på längsta passet inför fjällmaran i slutet av augusti.
Planen var att ta mig igenom de sista tre milen av banan då jag sprungit de två första förra året och har bra koll på dem.
Jag tycker de första två är riktigt tuffa och utmanande med branta fjäll både uppför och nedför samt bitvis väldigt stenigt (inte mitt paradunderlag….).

Men efter att ha gjort dessa tre mil så känns de första ganska lätta…
Eller egentligen så är det framförallt mellan 22 och 30 km som kommer att blir en ordentligt stor utmaning för mig. Brant uppför där jag känner mig stark men ändå sjukt jobbigt.
Tokbrant och stenigt utför som jag är fruktansvärt dålig på, bromsar för mycket vilket gör att det sliter hårt på tår, knän och framsida lår.
Men framförallt så ska vi upp genom Dromskåran och där utmanas min höjdskräck rejält och jag grät mig igenom en smal passage.

Dromskåran med sin smala stig på kanten är det jag kommer vara mest nervös för inför loppet.

Jag hade respekt för loppet innan måndagens pass men nu har jag ännu mer när jag fått ”svart på vitt” vilken galen bansträckning det är med sina 2900 höjdmeter på 50 km.
Men samtidigt är jag taggad på att se hur kroppen klarar en utmaning som detta. Jag har aldrig varit igång så många timmar i sträck. Vasaloppet åkte jag på 5:36 och nu räknar jag med ett par timmar till och då är ju skidåkning väldigt mycket mer skonsamt än löpning.

Banan bjöd iaf på magiska vyer och här är den finaste löpningen med ca 10 km kvar till mål.

Blir vädret som i måndags med moln, senare sol, lite vind och 12-15 grader så blir det perfekt. Men minns vädret i fjol med stormvindar och tuffa förhållanden. Väder och vind påverkar lopp som dessa väldigt mycket och det kan svänga snabbt i fjällen så man vet aldrig vad som väntar 🙂

Bästa och godaste törstsläckaren!
Nöjd uppe på sista toppen och när David mötte mig med en cola några hundra meter från botten så var livet på topp.

Passet tog 4:40 med några fotopauser och lite irrande med kartan för att hitta rätt och utför sista toppen gjorde det ont i ett knä samt framsida lår men annars var kroppen i gott skick.
Lite stel dagen efter, träningsvärk i framsida lår och lite smärta i knäet men annars pigg. Lär inte må lika bra när jag har ytterligare två mil i benen och en nummerlapp på mig….

Energi under Salomon 27k

Snart har det gått två veckor sedan jag sprang Salomon27k i Årefjällen under gassande sol och högsommarvärme.
Jag brukar klara värme bra trots att jag är vinteridrottare och jag är van att träna i värme men jag är inte van att tävla och prestera på en hög nivå under en längre stund i temperaturer som dessa.

Och ja; värmen påverkade mig mer än jag trott. När jag ville öka på slutet så fanns det absolut ingen energi, kroppen var som gelé trots att puls/andning var under kontroll och musklerna inte kändes så trötta. Men jag var matt och orkeslös, min egen slutsats är att det var värmen som slog till och tog de sista krafterna från mig.

Med facit i hand så hade jag kunnat förbereda mig bättre dagarna innan med att verkligen fylla på med vätska, men där slarvade jag lite.
På morgonen grundade jag med vatten, resorb, gröt och banan.

Med mig hade jag sportdryck, lite svagare blandat än enligt instruktion då jag inte vill känna mig törstig av att dricka och att jag är van den koncentrationen. På vätskestationerna drack jag rejält med vatten och hällde en kopp över huvudet, passade även på att svalka fötter och huvud i ett par bäckar.

Jag brukar inte behöva äta under lopp som dessa men efter 22km stoppade jag i mig några salta S-märken och himmel vad gott det var!!!
På väg upp i sista stigningen tryckte jag i mig en gel, men nöjde mig annars med att dricka.

Produkter som jag testat förr och som jag vet att magen pallar.

Summan av kardemumman var att jag framförallt borde ha grundat med mer vätska dagarna innan loppet och kanske försökt äta något tidigare under loppet.
Nästa utmaning om 2,5 vecka när jag ska springa Bydalens fjällmara på 50 km kommer kräva bättre planering och mer energi in tidigt i loppet. Men där kommer det med största sannolikhet inte bli mellan 25 och 30 grader i alla fall 🙂

Det är i alla fall väldigt intressant att se hur kroppen fungerar i olika förhållanden och hur man kan försöka göra det bättre nästa gång.