Racereport Buff50k

Med några dagars distans till lördagens lopp ska jag nu försöka mig på att skriva en liten sammanfattning om hur jag upplevde mitt livs (hittills) största löputmaning.

Jag och Maria joggade ner till starten och var där ca 30 min innan start; plockade av lite kläder, nervöskissade och kände på stämningen.

Taggade, pirriga och förväntansfulla inför start.
Bild lånad från Fjällmaraton.

Loppet börjar med 5 km uppför till första toppen, jag öppnade kontrollerat och hittade en bra rytm. Efter det några kilometers fin löpning innan 2 km brant och stökigt ner mot första kontrollen i Mårdsundsbodarna efter 10,5 km.
Hade sportdryck med mig som jag försökte dricka lite av var 15-20 minut. På kontrollen tog jag en halv banan och vatten innan jag började jobba mig uppför nästa stigning.

Vid nästa kontroll efter 22 km kände jag mig fortfarande väldigt pigg och det hade gått fortare än jag vågat hoppas på.
Plockade med mig ännu en halv banan, ett korvbröd och några godisar. Åt detta medan jag påbörjade loppets värsta stigning; den från Bydalen upp på Drommen. 3 km som tog ca 45 min med bitvis extremt brant klättring.

Efter det bar det brant utför innan det var dags för Dromskåran. Här fick jag vittring på tvåan i loppet men när hon upptäckte mig så ökade hon tempot och sedan såg jag inte henne mer 🙂
Gick lite för hårt upp i skåran och slet med lite mjölksyra på toppen, kände sedan smärta i knäna i utförslöpningen ner mot kontrollen vid 30 km.

Sista stegen genom Dromskåran på trötta ben

Efter 30 km började det gå uppför igen och här fick jag min största dipp och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men försökte peppa mig själv, tog en gel och fyllde på med sportdryck och vatten från fjällbäck.
Efter ett par kilmeter fick jag energi igen och hade fint flyt upp till toppen av Falkfångarfjället efter 37 km.
Några kilometers lätt löpning ner till sista kontrollen och nu började benen verkligen att göra ont, kände mig även lite lätt illamående. Men höll ryggen på en kille ner till kontrollen. Fyllde på med lite energi men nu var det en kamp att få ner något.

Fokus på ett steg i taget.
Bild lånad från Fjällmaraton.

Nu väntade ca 5 km lätt löpning på fin stig, satte i hörlurar och startade pepplistan som jag skapat. Fick flow och hittade lite fart efter en stund. Upplevde runners high efter 42 km och blev helt rörd över känslan att detta kommer gå vägen.
En kilmeter senare slog illamåendet till ordentligt och jag fick dra ner på tempot uppför sista vändan upp på Drommen. När jag nådde toppen hade illamåendet släppt och nu väntade 3 km snorbrant utförslöpning.
Var nog faktiskt värsta biten på hela loppet; darriga ben, fruktansvärd smärta i knäna och helt slut. Stapplade ner och blev lite tårögd igen när jag såg barnen och David strax innan mål.

High five med barnen innan ”spurten” in i mål.

Höll min tredje plats som jag haft i princip hela loppet och stannade klockan på en tid av 6 timmar och 42 minuter.
Så otroligt stolt och glad!
Det här var verkligen en upplevelse; både det häftigaste och värsta jag gjort.

Om jag kommer göra det igen? Absolut 🙂 Finns ju saker jag behöver bli bättre på som utförslöpning och att få i mig mer energi, så kanske går det till och med att putsa lite på tiden?
Om jag rekommenderar andra att testa? Absolut, men se till att vara ordentligt förberedd och att kanske börja med en kortare variant. 22 km som jag sprang förra året är också fantastiskt vacker.

Nu vilar jag benen i ytterligare några dagar och sedan får vi se vad nästa mål blir!

Vädret var helt perfekt och jag gjorde rätt val av kläder och skor.
Bild lånad från Fjällmaraton.



Lämna ett svar