Tillbaka i rutinerna

Hur har ni det? Fortfarande semester, eller tillbaka i vardagen igen?

Vi är tillbaka i rutinerna igen sedan i måndags men jag kör en liten mjukstart och hämtar barnen tidigare än vanligt. Kör inte igång några grupper förrän V.35 och V.36 så nu är det några veckor med planering, bokföring, bokslut och andra admingrejer. Skönt att ha allt på plats innan det kör igång på riktigt igen.

Kolla gärna in vad som händer i höst här

Passa även på att köpa loss PT-tillfällen innan den 1/9 då vi höjer priserna och det finns bokningsbara tider lediga, maila kontakt@helenaekholm.com för att boka 🙂

Jag hjälper dig på din nivå att nå dina mål!

Racereport Salomon27k

För 1,5 vecka sedan stod jag på startlinjen för Salomon27k i Ottsjö. Känslan var god och stämningen var magisk, hade bara positiva minnen från förra året så jag var förväntansfull.
Drömde om att slå tiden från förra året då klockan stannade på 2 timmar och 47 minuter, men kände att kroppen inte var helt på topp. Men så tycker jag det känns nästan jämt inför lopp så jag var ändå positiv.

Starten gick och vi började med ca 1 km plattlöpning innan det bar iväg uppför. Kom iväg bra och det kändes bra fram till stigningen började, benen var inte alls med i matchen.
Men försökte hela tiden övertyga mig själv om att det snart släpper, snart kommer jag in i flowet….

Första toppen efter 7km och där stod jag på näsan när jag sparkade i en sten, försökte skärpa till mig och hittade en bra känsla utför. Uppför andra toppen så kände jag att det inte kommer att släppa, det är inte min dag så det är bara att fokusera på att ta sig i mål. Såg inga kvinnliga löpare så satte ett mål om att hålla min placering.

Utför andra fjället drog jag på mig håll, förmodligen eftersom jag drack precis innan det bar iväg utför. Fick inte hållet att släppa och benen fortsatte att vara bly under 4 km flack löpning i delvis myrmark. Snubblade dessutom en gång till då det kändes som att jag inte kunde lyfta fötterna ordentligt. Innan dagen var slut så hade jag sparkat i ett stort antal stenar men iaf lyckats hålla mig på benen.

Vid andra vätskestationen efter 20 km blev jag omsprungen av en tjej och modet sjönk lite till, letade efter ett nytt mål för att ha något att kämpa för och räknade ut att det borde vara möjligt att springa in under 3 timmar.
Tog mig upp på den sista toppen och sprang fruktansvärt sakta och försiktigt ner därifrån med ett färskt minne från de två vurpor och alla ”nästan-vurpor” jag gjort under loppet. Försökte trycka på de sista flacka kilometrarna och skar till slut mållinjen efter 2 timmar och 57 minuter.

Helt slut satt jag länge i målfållan och kände mig väldigt besviken, samtidigt som jag försökte glädjas åt att jag faktiskt inte gav upp utan gjorde det bästa som gick av den här dagen.
Trots att det kändes så väldigt dåligt så är jag nöjd över att ändå ”bara” vara 10 minuter efter fjolårets tid.
Men det bästa av allt är att jag redan är revanschsugen!

Nästa helg kanske jag får en liten revansch när det är dags för Buff22k i Bydalsfjällen, men den banan har jag väldigt stor respekt för pga branta, tekniska utförslöpor och väldigt branta toppar att ta sig upp för. Inte lika fin löpning som i Årefjällen men desto mer utmanande 😉

 

Långpass i fjällen

I går styrde vi kosan mot Bydalen och medan David, barnen och svärföräldrarna tog en lite promenad upp på fjället och sedan pysslade i stugan så stack jag ut på ett långpass.
Jag hade som mål att reka banan inför Buff22k som jag ska springa i mitten av augusti.
Så jag drog iväg och hade gudomligt fina timmar på fjället, pga ett par fellöpningar så fick jag ihop 25 km men det kändes nästan som en bonus en dag som denna.

Vädret var strålande med klarblå himmel och lite lätt vind. Benen däremot var trötta från första steget och det blev mycket gång uppför de branta fjällen.

Det var en väldigt utmanande bana med branta stigningar och några kilometer med riktig teknisk utförslöpning; brant, smalt och stenigt. Inte min favorit direkt så jag kommer få kuta på ordentligt uppför och på platten om några veckor för att kompensera för min bristande utförsförmåga…
Så även om benen var trötta så var huvudet med mig hela vägen och jag fick ingen energidipp utan klarade mig bra på min rejäla frukost, en bar, en gel, vatten och sportdryck.

På slutet hade jag svårt att kontrollera benen i utförslöpningen mot mål och fick ta det lugnt efter ett par rejäla sparkar in i stenar… Så jag var väldigt glad när jag kom ner i dalen igen och såg min bil stå där på parkeringen.
Ännu bättre kändes det efter ett dopp det iskalla vattnet, torra kläder, sen lunch i stugan och en stor glass på vägen hem 🙂

 

Så nu har jag koll på vad som väntar den 18 augusti men tre veckor innan ska jag ta mig an Salomon27k i Årefjällen igen och det ser jag väldigt mycket fram emot, var en fantastisk upplevelse förra året!

 

Racereport St Olavsloppet

Igår sprang jag en sträcka för Trångsvikens damlag i St Olavsloppet. De andra brudarna hade gjort grymma sträckor på de tre inledande dagarna och det var dags för sista dagsetappen mellan Åre och Östersund.
Jag fick en sträcka på 11,7 km som gick längs E14 mellan Järpen och Mörsil, kan nog vara en av de tråkigaste sträckorna med raksträckor och slakmotor som känns ändlösa.
Hade stor respekt för sträckan innan start, dels för att jag inte sprungit så långt lopp på asfalt sedan 2012 samt att jag visste att det skulle krävas ett starkt pannben.

Var på plats i växlingen väldigt tidigt för att logistiken skulle gå ihop, så jag tog en promenad och hängde en stund i solen innan jag började värma upp. Alltid svårt med uppvärmningen när man inte har någon exakt starktid så när jag kände mig redo var det bara att hålla igång en bra stund till innan det var min tur.
Första 3-400 metrarna var det rejält utför så det var en skön start, kom snabbt in i ett behagligt tempo och det kändes bra.

Mellan kilometer 5 och 6 hade jag en ordentlig svacka, med ett långt motlut och en känsla av att det var väldigt långt kvar.
Men sedan planade det ut och jag fick nya krafter när jag kunde börja räkna ner efter att halva sträckan passerats.
Den elfte kilometern var också tuff när vi svängde av stora vägen och tog en grusväg som gick ordentligt uppför, men efter en kort utförslöpa kunde jag trycka på under de sista 500 metrarna och lämna över chipet till nästa löpare efter att ha gett allt jag kunde under 46 minuter och 55 sekunder.

Superkul att vara med och springa och jag tror att vi alla redan är taggade på nästa år redan nu 🙂

Benen gjorde ont igår men idag har jag känt mig oförskämt pigg och passade på att ta en cykeltur i eftermiddagssolen, är ju en solskenscyklist så det gäller att passa på när vädret är på bra humör…

 

Sista passet innan lopp

Det här med att lägga upp träningen de sista dagarna inför ett lopp, kan ge många huvudbry. Det viktiga här är att inse att det jobb som inte är gjort kommer inte att kunnas göra dessa dagar. Nu handlar det om att ge kroppen så optimala förutsättningar som möjligt att få fram det man har.
Det är därför noll idé att trycka på med en massa träning, det är bättre att trappa ner, ta det lugnt och samla energi både mentalt och fysiskt.

Sista veckan innan jag ska köra ett lopp så brukar jag släppa mycket på träningen (framförallt på intensitet då jag ändå inte har någon mängd att skryta med nuförtiden…), kör mest lugnt och eventuellt med kortare fartinslag för att hålla igång systemet och låta kroppen ladda.
Ett par dagar innan race kör ett kortare lugnt pass med 5-6 fartökningar. Under 30 sek ökar jag farten successivt och efter denna halvminut så håller jag ett högt tempo men som jag orkar hålla i yttterligare 30 sek utan att dra på mig mjölksyra.
Mellan varje går/springer jag lugnt i 1-2 minuter.

Tycker det är perfekt att ”väcka” kroppen lite till liv och påminna den om att den ska få jobba ordentligt om ett par dagar. Detta pass känns oftast riktigt kasst, men det brukar betyda att jag ändå är i bra form så lägg ingen värdering i hur passet känns. Det är bara slöseri med energi för det säger inget om hur loppet kommer kännas.

Hur brukar ni lägga upp sista dagarna mot ett lopp?

 

Midsommarintervaller

Nästa lördag ska jag springa en sträcka för Trångsvikens damlag under St Olavsloppet som är en stafett över fyra dagar mellan Trondheim och Östersund. Just nu är min tilldelning en sträcka på 12 km längs E14 mellan Järpen och Mörsil. Kommer krävas starka ben men framförallt ett starkt pannben för att genomföra den sträckan på ett bra sätt 😉

Så igår bestämde jag mig för ett ”grisigt” intervallpass på strax under tröskelpuls. Efter en uppvärmning på 10 minuter körde jag 4×10 minuter med 2 minuters vila mellan. Framförallt väldigt mentalt tufft pass där man verkligen får stänga av hjärnan att bara nöta på.
Hastigheten låg på 4:10-4:25 min/km och pulsen mestadels mellan 185 och 192 slag/minut vilket motsvarar ca 90% av min maxpuls.


Andra intervallen var lite mer kuperad än de andra plus att jag hade lite svårt att mentalt pressa mig, men efter den kom jag igång mentalt igen 🙂
Bra pass både för psyket och benen!

 

Ändrade planer

Vår plan sedan länge har varit att spendera midsommarhelgen hos vänner i Borlänge. Men då Sam drabbades av vattkoppor förra helgen så är vi nu istället i Helgum hos mamma och pappa.
Det var några kämpiga dagar då lillen fick en elak variant av sjukdomen, men nu början han vara fit fot fight igen 🙂

Hoppas ni får en riktigt härlig midsommarhelg!

Bild från morgonens pass 🙂

Vårruset 2018

Nu har det tyvärr ekat tomt här ett tag igen och det beror helt enkelt på alldeles för mycket att göra så här de sista dagarna innan semestern. Men igår så gjorde jag i alla fall säsongspremiär på löpartävling i och med att Vårruset gästade Östersund 🙂

Jag och övriga 3500 deltagare bjöds på perfekt löparväder med ca 15 grader, sol och nästintill vindstilla. Jag var som vanligt nervös hela dagen och hade lite prestationsångest, precis som inför varje gång nummerlappen åker på. Tävlingsdjävulen kommer nog aldrig att försvinna 😉
Taggad och nervös på startlinjen och beredd på en sedvanlig rusning i starten så blev jag väldigt överraskad när jag kom iväg fint och tog täten direkt. Benen kändes lätta, andningen var kontrollerad och pulsen låg stabilt strax över 200 slag/minut.
Foto från Dag Wassdahl.

Jag låg och drog i täten i nästan hela 4 km och hade som mål att få så många som möjligt att släppa då jag vet att min spurt inte är något att skryta med. Vid 4-kilometersskylten var vi 6 löpare tillsammans och när det där kom en tempoökning så var jag chanslös och fick nöja mig med en 5:e plats.

Men det var nog ett av mina bästa löplopp någonsin, har aldrig känt mig så lätt i löpsteget, jag fick min bästa placering (hittills?) i Vårruset och viktigast av allt; jag klarade att för första gången springa under 19 minuter!!!
Sluttiden blev 18:49 och jag känner mig otroligt nöjd och glad. Hälsporren i vintras fick mig att tvivla på att kunna springa fort igen men nu fick jag verkligen mersmak och blev peppad av att jag är på rätt väg i träningen 🙂

Nästa lopp blir en sträcka för Trångsvikens damlag på St Olavsloppet om två veckor och sedan har jag anmält mig till två fjällopp, nämligen Salomon 27k i slutet av juli som jag sprang förra året och älskade samt Bydalens 22km i mitten av augusti.
Så efter St Olav blir det mycket fokus på backar och trail 🙂 Och där trivs jag verkligen som bäst!

 

Landsvägscykling

Jag är ingen stor cykelfantast men när det blir varmt och soligt så börjar det suga i cykelnerven.
Nu efter två veckors seg förkylning så har jag äntligen kunnat börja träna igen och få utnyttja detta underbara väder.
Än så länge nöjer jag mig med lugn träning då jag fortfarande har lite torrhosta på framförallt natten, men i slutet av veckan hoppas jag kunna bränna av några intervaller igen 🙂

Men både igår och idag så har det blivit finfina turer på landsvägscykeln. Nyinköpt förra året och den levererar riktigt bra, kan inte skylla på materialet iaf 😉

Idag fick jag dessutom finfint sällskap en före detta kollega och trots stark vind så fick vi en riktigt härlig tur. Men imorrn blir det nog löpning igen 🙂

 

Stockholmshelg

Har ju glömt att berätta om vår Stockholmshelg som var helt fantastisk!
Att få hänga med de här sköna bönorna, se dem njuta av varandras sällskap och att få bestämma vad de vill göra och hur länge, helt utan att behöva ta hänsyn till sina syskon. Det var underbart 🙂

Vi hann med Junibacken, Slottet, Kaknästornet, ”djungelrestaurang”, shopping och en massa lek och mys.
Jag och Sofie hade också en väldigt trevlig helg även om vi tappade humöret lite när planet hem var nästan tre timmar försenat…
Men summan av kardemumman var att helgen får 5/5 stjärnor!