Magisk helg

I fredags eftermiddag kom mina föräldrar hit, jag och David kramade barnen hejdå och körde upp till Bydalen för en helg på tu man hand.
Inledde helgen med bubbel och supergod poke bowl med salmalax.

Ris, lax, salladslök, avokado, bönor, mango, ingefära och cashew.

Strax före 21 somnade jag som en stock i soffan, vaknade upp efter 45 min, borstade tänderna och somnade sedan om och sov i ytterligare 9,5 timme.
Känslan att vakna upp helt utvilad var verkligen efterlängtad.
Vi tog långfrukost i soffan framför Nyhetsmorgon innan vi gav oss ut på en löptur. Dimma och lätt regn gjorde att vi stannade nere i dalen istället för att ge oss upp på fjället.

Passerade bland annat detta vattenfall.

Efter lunch, läsning i soffan och ännu en liten tupplur så begav vi oss ut på fjället för en vandring när regnet lättat. Utforskade stigar vi inte gått på tidigare och hittade nya fina vyer.

Bastu, gomiddag och ännu mer slappartid i soffan avrundade denna lördag.

Idag fixade vi lite i stugan inför nästa helg när jag och mina kollegor kör en träningshelg i där. Sedan testade vi att cykla en grusväg som snabbt tog oss upp på kalfjället, helt fantastiska vyer och ännu en ny upptäckt i ”våra” fjäll.

Spanar in renar

En helg som jag kommer leva länge på. Har samlat energi genom att varva rörelse ute i naturen med att inte röra en fena i soffan, samt sova hela nätter 🙂
Nu ser jag fram emot en fullspäckad och härlig vecka!

Höstträning

Drygt en vecka sedan Buff 50k och återhämtningen har gått riktigt bra. Det är inte så att det spritter i benen men jag känner mig ändå fräsch och pepp på träning.
Har kört lite kom-igång-igen-träning i veckan med lättare styrketräning, ett lättare pass på mtb och ett på rullskidor. Igår testade jag löpsteget igen och det kändes bra förutom höger fot som fortfarande smärtar lite.
Så det blir några fler dagars löpvila.
Tur att det finns så mycket annat kul att göra som styrketräning, rullskidor och cykel 🙂

Nu tänker jag ta några veckor och bara njutträna och göra det som jag känner för, känner mig sugen på nöta lite i gymmet igen efter en sommar med mycket fokus på löpstyrka.
Sedan är mitt mål att ta hjälp med att hitta mina svagheter och bygga en stark och hållbar kropp som förhoppningsvis kan gör att jag håller mig skadefri nästa sommar. Senaste två åren har jag haft början till hälsporre, höftproblem och nu smärta på utsidan av foten. Alla dessa problem på höger sida och det är garanterat inte en slump….

Nästa sommar vill jag springa smärtfritt!

Hur ser er höst ut? Några träningsmål eller kör ni på lust?

Racereport Buff50k

Med några dagars distans till lördagens lopp ska jag nu försöka mig på att skriva en liten sammanfattning om hur jag upplevde mitt livs (hittills) största löputmaning.

Jag och Maria joggade ner till starten och var där ca 30 min innan start; plockade av lite kläder, nervöskissade och kände på stämningen.

Taggade, pirriga och förväntansfulla inför start.
Bild lånad från Fjällmaraton.

Loppet börjar med 5 km uppför till första toppen, jag öppnade kontrollerat och hittade en bra rytm. Efter det några kilometers fin löpning innan 2 km brant och stökigt ner mot första kontrollen i Mårdsundsbodarna efter 10,5 km.
Hade sportdryck med mig som jag försökte dricka lite av var 15-20 minut. På kontrollen tog jag en halv banan och vatten innan jag började jobba mig uppför nästa stigning.

Vid nästa kontroll efter 22 km kände jag mig fortfarande väldigt pigg och det hade gått fortare än jag vågat hoppas på.
Plockade med mig ännu en halv banan, ett korvbröd och några godisar. Åt detta medan jag påbörjade loppets värsta stigning; den från Bydalen upp på Drommen. 3 km som tog ca 45 min med bitvis extremt brant klättring.

Efter det bar det brant utför innan det var dags för Dromskåran. Här fick jag vittring på tvåan i loppet men när hon upptäckte mig så ökade hon tempot och sedan såg jag inte henne mer 🙂
Gick lite för hårt upp i skåran och slet med lite mjölksyra på toppen, kände sedan smärta i knäna i utförslöpningen ner mot kontrollen vid 30 km.

Sista stegen genom Dromskåran på trötta ben

Efter 30 km började det gå uppför igen och här fick jag min största dipp och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men försökte peppa mig själv, tog en gel och fyllde på med sportdryck och vatten från fjällbäck.
Efter ett par kilmeter fick jag energi igen och hade fint flyt upp till toppen av Falkfångarfjället efter 37 km.
Några kilometers lätt löpning ner till sista kontrollen och nu började benen verkligen att göra ont, kände mig även lite lätt illamående. Men höll ryggen på en kille ner till kontrollen. Fyllde på med lite energi men nu var det en kamp att få ner något.

Fokus på ett steg i taget.
Bild lånad från Fjällmaraton.

Nu väntade ca 5 km lätt löpning på fin stig, satte i hörlurar och startade pepplistan som jag skapat. Fick flow och hittade lite fart efter en stund. Upplevde runners high efter 42 km och blev helt rörd över känslan att detta kommer gå vägen.
En kilmeter senare slog illamåendet till ordentligt och jag fick dra ner på tempot uppför sista vändan upp på Drommen. När jag nådde toppen hade illamåendet släppt och nu väntade 3 km snorbrant utförslöpning.
Var nog faktiskt värsta biten på hela loppet; darriga ben, fruktansvärd smärta i knäna och helt slut. Stapplade ner och blev lite tårögd igen när jag såg barnen och David strax innan mål.

High five med barnen innan ”spurten” in i mål.

Höll min tredje plats som jag haft i princip hela loppet och stannade klockan på en tid av 6 timmar och 42 minuter.
Så otroligt stolt och glad!
Det här var verkligen en upplevelse; både det häftigaste och värsta jag gjort.

Om jag kommer göra det igen? Absolut 🙂 Finns ju saker jag behöver bli bättre på som utförslöpning och att få i mig mer energi, så kanske går det till och med att putsa lite på tiden?
Om jag rekommenderar andra att testa? Absolut, men se till att vara ordentligt förberedd och att kanske börja med en kortare variant. 22 km som jag sprang förra året är också fantastiskt vacker.

Nu vilar jag benen i ytterligare några dagar och sedan får vi se vad nästa mål blir!

Vädret var helt perfekt och jag gjorde rätt val av kläder och skor.
Bild lånad från Fjällmaraton.



Skoval Buff50k

Denna sommar har jag framförallt sprungit mina trailpass i mina skor från Inov-8 som jag gillar skarpt, lätta och sköna på foten med bra grepp.
Hade de när jag sprang Salomon 27k tidigare i somras men kände redan då att det nog inte är de skor jag ska springa 5 mil i.


L

Anledningen är framförallt att jag vill ha en styvare sula för att inte känna så många stenar. Fjällen i Bydalen är väldigt steniga.
Så istället kommer jag att springa i ett par från Mizuno som jag faktiskt sprang med i Bydalen förra året under Buff22k. Dessa är lite tyngre, lite mer dämpade men framförallt har de en hårdare sula som gör att jag inte alls känner vassa stenar under fötterna.

Upplever även att de sitter lite mer tight på foten och att jag då inte glider fram riktigt lika mycket i dem i utförslöporna. Och allt som kan skona mina stackars tånaglar är välkommet…

Så på lördag ska dessa skor ta mig runt 5 mil och över 2900 höjdmeter.

Fantastisk helg

Har haft en helt underbar i stugan i Bydalen. Älskar verkligen hösten i fjällen när man kan tända ljus på kvällarna, bli lite frusen ute och tina upp i bastun.
Vi åkte upp i fredags och hade en lugn och mysig kväll där jag tillbringade kvällen i soffan med en bok. Älskar att jag kommit igång med bokläsande igen i sommar, nu ska jag bara försöka hålla i det framöver.

I lördags förmiddag fick vi besök av fina vänner och på eftermiddagen tog jag och Sofie en löptur och avverkade den mil som jag nog har mest respekt för inför lördag. Den går bland annat genom Dromskåran där min höjdskräck sätts på prov…

Efter det väntade gomiddag och efter att barnen somnat blev det godis och sällskapsspel.

Söndagen bjöd på fint men blåsigt väder och vi gjorde en fjälltur med alla fem barn som verkligen imponerade med att knata på superbra.

Turen började med brant stig genom skogen upp till en bäck som skulle korsas.

Sedan bar det upp genom Dromskåran, jag höll mig i bakgrunden för att inte skrämma upp barnen med min egen höjdfobi…
När alla kommit helskinnade genom skåran och fikat på toppen så slappnade även jag av och njöt av turen 🙂


Som sagt en fantastisk helg och på fredag bär det av uppåt igen för då ska jag tydligen ta mig igenom 50 km och 2900 höjdmeter på lördagen….

Tillbaka i vardagen

Efter sju veckors semester med nästan helt ledigt, så kändes det riktigt bra att dra igång vardagen igen i måndags.
Älskar mina barn över allt annat i värden men när man umgåtts i princip dygnet runt i många veckor så är det skönt med en liten paus, även skönt att slippa hålla på att planera och fixa så många måltider varje dag…

Men det är en ny vardag som vi håller på att vänja oss vid; Moa har nu tagit steget från förskola till fritids och om en vecka börjar hon förskoleklass. Tänk att min lilla bebis redan är 6 år och ska börja skolan…

Glad tjej när hon och jag hade en egen dag med bland annat inköp av skolväska.

Moa klarar omställningen finfint men det är tuffare för Sam som nu tappat sin stora trygghet på förskolan. Så han har det jobbigt men han kommer säkert in i det snart också, måste bara få lite tid att vänja sig vid att storasyster inte finns där för honom hela dagarna.

För egen del så har veckan rivstartat med några PT-klienter men framförallt en massa datajobb; planering, bokföring, mailande, onlinecoaching osv.

Men i morgon eftermiddag åker vi med goda vänner till Bydalen för en mysig helg i stugan. Tycker fjällen gör sig som allra bäst på hösten 🙂

Långpass

I söndags åkte vi upp till stugan i Bydalen och i måndags gav jag mig ut på längsta passet inför fjällmaran i slutet av augusti.
Planen var att ta mig igenom de sista tre milen av banan då jag sprungit de två första förra året och har bra koll på dem.
Jag tycker de första två är riktigt tuffa och utmanande med branta fjäll både uppför och nedför samt bitvis väldigt stenigt (inte mitt paradunderlag….).

Men efter att ha gjort dessa tre mil så känns de första ganska lätta…
Eller egentligen så är det framförallt mellan 22 och 30 km som kommer att blir en ordentligt stor utmaning för mig. Brant uppför där jag känner mig stark men ändå sjukt jobbigt.
Tokbrant och stenigt utför som jag är fruktansvärt dålig på, bromsar för mycket vilket gör att det sliter hårt på tår, knän och framsida lår.
Men framförallt så ska vi upp genom Dromskåran och där utmanas min höjdskräck rejält och jag grät mig igenom en smal passage.

Dromskåran med sin smala stig på kanten är det jag kommer vara mest nervös för inför loppet.

Jag hade respekt för loppet innan måndagens pass men nu har jag ännu mer när jag fått ”svart på vitt” vilken galen bansträckning det är med sina 2900 höjdmeter på 50 km.
Men samtidigt är jag taggad på att se hur kroppen klarar en utmaning som detta. Jag har aldrig varit igång så många timmar i sträck. Vasaloppet åkte jag på 5:36 och nu räknar jag med ett par timmar till och då är ju skidåkning väldigt mycket mer skonsamt än löpning.

Banan bjöd iaf på magiska vyer och här är den finaste löpningen med ca 10 km kvar till mål.

Blir vädret som i måndags med moln, senare sol, lite vind och 12-15 grader så blir det perfekt. Men minns vädret i fjol med stormvindar och tuffa förhållanden. Väder och vind påverkar lopp som dessa väldigt mycket och det kan svänga snabbt i fjällen så man vet aldrig vad som väntar 🙂

Bästa och godaste törstsläckaren!
Nöjd uppe på sista toppen och när David mötte mig med en cola några hundra meter från botten så var livet på topp.

Passet tog 4:40 med några fotopauser och lite irrande med kartan för att hitta rätt och utför sista toppen gjorde det ont i ett knä samt framsida lår men annars var kroppen i gott skick.
Lite stel dagen efter, träningsvärk i framsida lår och lite smärta i knäet men annars pigg. Lär inte må lika bra när jag har ytterligare två mil i benen och en nummerlapp på mig….

Energi under Salomon 27k

Snart har det gått två veckor sedan jag sprang Salomon27k i Årefjällen under gassande sol och högsommarvärme.
Jag brukar klara värme bra trots att jag är vinteridrottare och jag är van att träna i värme men jag är inte van att tävla och prestera på en hög nivå under en längre stund i temperaturer som dessa.

Och ja; värmen påverkade mig mer än jag trott. När jag ville öka på slutet så fanns det absolut ingen energi, kroppen var som gelé trots att puls/andning var under kontroll och musklerna inte kändes så trötta. Men jag var matt och orkeslös, min egen slutsats är att det var värmen som slog till och tog de sista krafterna från mig.

Med facit i hand så hade jag kunnat förbereda mig bättre dagarna innan med att verkligen fylla på med vätska, men där slarvade jag lite.
På morgonen grundade jag med vatten, resorb, gröt och banan.

Med mig hade jag sportdryck, lite svagare blandat än enligt instruktion då jag inte vill känna mig törstig av att dricka och att jag är van den koncentrationen. På vätskestationerna drack jag rejält med vatten och hällde en kopp över huvudet, passade även på att svalka fötter och huvud i ett par bäckar.

Jag brukar inte behöva äta under lopp som dessa men efter 22km stoppade jag i mig några salta S-märken och himmel vad gott det var!!!
På väg upp i sista stigningen tryckte jag i mig en gel, men nöjde mig annars med att dricka.

Produkter som jag testat förr och som jag vet att magen pallar.

Summan av kardemumman var att jag framförallt borde ha grundat med mer vätska dagarna innan loppet och kanske försökt äta något tidigare under loppet.
Nästa utmaning om 2,5 vecka när jag ska springa Bydalens fjällmara på 50 km kommer kräva bättre planering och mer energi in tidigt i loppet. Men där kommer det med största sannolikhet inte bli mellan 25 och 30 grader i alla fall 🙂

Det är i alla fall väldigt intressant att se hur kroppen fungerar i olika förhållanden och hur man kan försöka göra det bättre nästa gång.

Salomon 27k

Uppladdningen med några veckors löpvila och endast några få pass de sista två veckorna var långt ifrån optimal. Men i lördags stod jag på startlinjen för med ambitionen att för tredje året i rad ta mig an tre toppar och 27 km på fjället.

Jag var osäker på om höften skulle hålla och jag hade stor respekt för värmen som redan innan start låg på strax under 25 grader. Målet för loppet var att starta lugnt och att göra ett bra långpass inför Buff50k som jag har tänkt springa den 24 augusti.

Ställde mig lite längre bak i startledet än vad jag brukar och följde med strömmen när starten gick, ville springa fortare men höll mig i skinnet och det var tur.
Kroppen kändes helt ok, jag sprang kontrollerat och tänkte att jag skulle öka sista 5 km. Men värmen tog ut sin rätt och efter 20km började jag bli väldigt matt, försökte öka tempot men det var stopp. Benen kändes ok, pulsen var inte så hög men det fanns helt enkelt inget krut att trycka på med.
Så jag kämpade på uppför sista fjället, sprang otroligt dåligt utför pga varken huvud eller ben var med i matchen.

Försökte hålla ett hyfsat tempo de sista flacka kilometerna, det gick sådär men jag lyckades i alla fall ta mig i mål på en 18:e plats och tiden 2:59:38. Ett par minuter sämre än förra året och 12 sämre än 2017 men jag är ändå nöjd.

Fighting sista meterna innan mållinjen

Jag lade upp loppet mycket bättre än vad jag brukar lyckas med och framförallt; inte en enda känning i höften!
Dagen efter kändes benen jättebra, knappt stela men däremot en fruktansvärd träningsvärk i övre delen av ryggen och axlarna. Bevis på att jag spände mig otroligt mycket i överkroppen och att det förmodligen var värmen och inte benmusklerna som tog slut.

Så nu ska det övas utförslöpning och avslappning i överkroppen inför nästa lopp 🙂 Hoppas snart springa något pass igen men har ett par stora blåsor under trampdynorna som behöver läka först….

Kroatien

Förra veckan spenderade vi i den mysiga kroatiska byn Vrsar tillsammans med Davids föräldrar och syskon med familjer. Vi hade det helt fantastiskt med sol (nästan alla dagar), lagom värme, massor av salta bad, god mat, glass och trevligt sällskap.

Magisk utsikt på vägen från vårt boende till stranden.
Sista kvällen tog vi en promenad när barnen somnat och vi hade barnvakt för att kolla in solnedgången, så fint.

Höften började äntligen att kännas bättre och jag sprang en kort sväng varannan dag och körde styrka på den lilla balkongen varannan.
Fick till ett riktigt bra backintervallpass som brände ordentligt i benen och två lugnare turer på 5 och 7 km.

Lyckan att äntligen kunna springa några kilometer igen.

Borta bra men hemma bäst!
Vi kom hem på måndag kväll och jag och barnen fortsatte semestern på hemmaplan fyra dagar medan David jobbade.
Igår åkte vi hem till päronen i Helgum för en semestervecka här.