Att kämpa hårt

Efter en helg i Helgum så stack jag ut på en efterlängtad skidtur här hemma utanför husknuten när vi kom hem, perfekt med ett tillfälle att lyssna på veckans avsnitt av ”Träningspodden”. De diskuterade bland annat det här med ”att kämpa hårt” och hur olika vi ser på det beroende på vilka vi är och hur vår situation ser ut.
Jag började fundera lite över mig själv och inser att jag bytt lite perspektiv genom åren.

När jag var elitaktiv kämpade jag otroligt hårt för att orka med träningen, att få mig tillräckligt med näring, sova ordentligt och undvika baciller.
Träningen innebar 11 fyspass/vecka och en totaltid 20-30 timmar, plus några timmars skytteträning. Jag kämpade hårt med att få i mig återhämtningsmål efter hårda intervallpass då allt växte i munnen och illamåendet var påtagligt.
Annars hade jag inga problem med att äta och sömnen var aldrig ett problem innan jag fick barn 😉 8-10 timmar per natt och 1-2 timmar mitt på dagen var en lyx som jag ofta drömmer mig tillbaka till…

Numera kan jag inte påstå att jag kämpar hårt med varken träning, mat eller sömn. Jag vill träna för att orka med livet som småbarnsförälder och de 4-6 pass/vecka som jag kör nu går på rutin, det är inget jag behöver kämpa för. Äta gör jag också lite på rutin och utmaningen där är att äta ordentligt när det ibland är kaos runt matbordet 😉 Lite för dåligt matintag visar sig på kvällen då jag ofta behöver ett stort kvällsfika när barnen somnat och jag har tid att känna efter.
Sömnen har varit ett problem sedan Moa föddes men där kämpar jag inte längre, jag har gått in i ett tillstånd där jag klarar mig på ganska lite och är nöjd med de timmar som erbjuds. Men utan träningen hade jag inte pallat sömnbristen!

I livet jag lever nu med två små barn, hus, stuga, heltidsjobb osv så skulle ”kämpa hårt” idag innebära att jag fokuserade mer på vad och när jag äter, och att träningen skulle vara mer målinriktad med ett strängt träningsschema, dvs inte träna på lust och känsla som jag mest gör idag.
Just nu handlar mycket om att ”överleva” och lägga så lite energi som möjligt på saker och ting, göra bra saker som jag mår bra av oavsett. Det viktiga är att jag tränar, sedan om jag mysjoggar ett pass när jag egentligen borde kötta intervaller så får det vara så, det är inget jag ältar. Om jag inte prickar in optimalt med kolhydrater, fett, protein, vitaminer och mineraler varje måltid så får det vara så. På det stora hela är kosten sund, jag tar gärna en fika om det bjuds, godis på lördagar och fredagsbubbel. Jag tycker att jag har balans, mår bra och det kostar inte en massa energi.
När man i princip inte sovit en hel natt på 4,5 år så handlar det mesta om att samla energi (=träning) och spara energi (=ej kasta bort energi på skitsaker).

Lite svammel så här på kvällskvisten, men summan av kardemumman var egentligen att jag ville berätta att jag hade en fantastisk timme på skidorna, även om himlen inte var lika blå som i Sollefteå. Men vårvintern, jag älskar dig och jag har stora förhoppningar på dig nu ett par månader framöver!

 

#30daysof100

Jag hänger väldigt sällan med på utmaningar som handlar om att utföra en viss sorts träning en massa dagar i rad, men nu har jag faktiskt hakat på en 🙂
Det handlar om att göra 100 repetitioner av övningar med enbart kroppsvikt varje dag i 30 dagar.
Du gör precis vilka övningar du vill och när som helst under dagen, det finns inga regler förutom att du under en dag ska komma upp i 100 repetitioner. Perfekt som ”pausgympa” vid, framför teven eller under nattning av barn.

Idag körde jag:
*20 armhävningar
*30 utfall
*30 mountainclimber
*20 fotlyft i planka

Perfekt att få in lite mer rörelse i vardagen utan att ens behöva byta om till träningskläder!
Inspirationen fick jag från Monika Björn

Brukar ni hänga med på träningsutmaningar?

Sportlovsvecka

Redan vecka 10 och sportlov för oss norrlänningar 🙂
Men eftersom vi inte har några skolbarn ännu så är detta en vecka precis som alla andra. David jobbar, jag jobbar (dock mest framför datorn då många verkar ha sportlov) och barnen är på förskolan. För övrigt så är lovveckorna helt fantastiska för dem; få barn och spännande sammanslagningar med de andra avdelningarna. Bästa som finns verkar vara att få leka med leksakerna på de andra avdelningarna…

Men jag och barnen tar en kortvecka och är lediga torsdag och fredag. Helgen spenderar vi i Helgum men eftersom min pappa ska opereras nästa vecka så har vi två ”karantändagar” hemma för att förhoppningsvis inte dra hem onödiga baciller, de små liven har ju en tendens att sprida dessa vilt omkring sig…

Helgen som var spenderade vi en snabbis i Bydalen men eftersom David glömt sin huvudvärksmedicin hemma (han får perioder med Hortonsanfall) så packade vi ihop oss efter frukost på söndagen, typiskt eftersom den dagen bjöd på strålande väder…
Men hoppas på lika fint nästa helg då vi åker dit igen!

Tips på inomhuspass

Dessa dagar när kvicksilvret kryper långt ner så lockar det kanske inte jättemycket att ge sig ut och träna. Inte för mig i alla fall, jag har kört alldeles för många pass i denna kyla genom åren så nu när jag har ett val så väljer jag att hitta på något annat 🙂
Men jag blir väldigt uttråkad av att köra kondition inomhus, jag vill ju känna att jag tar mig framåt…

Så idag satte jag ihop ett pass där jag blandade olika konditionsmaskiner och fick ihop ett effektivt pass på 45 minuter där jag slapp tristess.
Mitt upplägg var:
*Fem minuter lugnt på en konditionsmaskin
*Tio minuter där varannan minut var hård och varannan lugn på samma maskin.
Efter detta bytte jag maskin och körde samma upplägg. Jag tog mig an stakmaskin, löpband och roddmaskin och fick ihop ett riktigt bra pass. Testa gärna!

Att klä sig för kyla

Den här vintern har varit en fantastisk skidvinter med massor av snö och minusgrader. Som skidälskare så lever jag upp en viner som denna och humöret är på topp. Men det stora problem när kvicksilvret kryper ner mot minus 20 grader är ju hur sjutton man ska klä sig när man ska ut i skidspåret.

Tänkte visa exempel på hur jag tänker när det gäller detta, kläderna nedan hade jag på mig i förmiddags när jag körde ett pass skidteknik med en herre som på söndag åker Vasaloppet för 19(!):e gången:

På överkroppen körde jag förutom sporttop först en tröja i ull från Ullmax, över det en tröja i ullfrotté från Woolpower, en lite tjockare väst samt en tunnare dunjacka. Om jag varit ute i tränat och hållit mig i rörelse hela tiden så hade jag bytt jackan mot en tunnare variant.

På underkroppen började jag med tjocka underställsbyxor i ull, korta ”vindkalsonger” från Craft, vintertights från Ullmax och överdragsbyxor från Odlo. Om jag hade velat träna och känna mig snabb så hade jag struntat i överdragsbyxorna och istället tryckt på ett till par tunnare underställsbyxor.

På fötterna blev det skidstrumpor från Gococo, tunna, långa ullstrumpor, skidpjäxor och pjäxöverdrag. Fötterna tycker jag helt klart är svårast att hålla varma. Skidpjäxor är kalla och det blir dålig blodgenomströmning i fötterna när man åker skidor.

Fryser väldigt lätt om händerna så här tog jag i rejält med undervantar, skidhandskar från Hestra och stora, tjocka överdragshandskar som passar mina stavar där jag kan ha stavremmen på handen, dra på den tjocka handsken och sedan knäppa fast staven genom ett litet hål i handsken.

På toppen hade jag en buff med fleecedel som räcker fint runt både huvud och hals samt mössa på det.

Kall dag men jag hade det varmt och fint i alla mina lager 🙂

Svenska OS-framgångar och NUS

Måste bara börja med att hylla det svenska skidskyttarnas framfart i OS, vilket lag, vilka resultat!?!
Åkarna radar upp toppprestationer som de senaste två dagarna kulminerat i två stafettmedaljer; silver till damerna och guld till herrarna! Jag saknar ord för vad det här laget presterat under dessa olympiska spel.
Men låt oss inte glömma bort alla runt om dessa fantastiska atleter. Utan detta magiska vallateam, ”demontränaren”, övriga tränare som står på skjutvallen i vårt och torrt, fysios, läkare, resurspersoner, skidskytteförbundet som satsar pengar och resurser för att ge bästa möjliga förutsättningar och självklart övriga som varit med på resan.
Utan engagerade föräldrar, klubbledare, mor- och farföräldrar, respektive och skidgymnasietränare hade nog ingen av dessa varit där de är idag, ståendes på en olympisk prispall.

Så låt oss hylla och glädjas med detta fantastiska lag men vi får inte glömma alla de har att tacka för att de kommit dit de är idag 🙂

 

Från det ena till det andra så fick jag i kväll äran att tillsammans med Johanna Ojala inviga Nordiska Ungdomsspelen här i Östersund. Under den här helgen kommer hundratals ungdomar mellan 9 och 16 år att tävla i längdåkning, skidskytte, skidorientering, alpint, skicross och konståkning. Ska bli superspännade att följa tävlingarna i helgen och få dela ut priser imorgon kväll på den stora prisutdelningen, kanske är det några blivande OS-stjärnor jag får hejja på…

Stolt ambassadör efter invigningen 🙂

Ny omgång av small group

Nu kör jag snart igång en ny omgång av ”Stärk din bål, rygg och axlar” där vi tränar i liten grupp om max 6 personer med stort individfokus. Du får peppen av en grupp men jag som coach hinner ändå guida dig rätt i övningarna.

Vi jobbar med lugna, kontrollerade rörelser för att stärka kroppens kärna och ger även kärlek till axlar och skuldror som sliter hårt i vår oftast stillasittande vardag framför dataskärmar. Syftet är att minska och motverka smärta i framförallt rygg och axlar genom att stärka musklerna.

En gång per vecka i sex veckor träffas vi och tränar tillsammans, däremellan får du med dig några övningar att göra hemma tills vi ses nästa gång.
Datum: Torsdagar 15/3, 22/3, 12/4, 19/4, 26/4 och 3/5. V13 och V14 blir det påsk och påsklovsuppehåll, men med extra många övningar att köra hemma 🙂
Tid: 16:00-17:00
Plats: Studio Johanna Rapp
Kostnad: 1800 kr

Anmälan och frågor till: kontakt@helenaekholm.com

Hoppas vi ses!

Lugn helg

Jag hade egentligen jobb planerat i helgen men det blev inställt så istället hade vi en lugn och skön helg hemma, faktiskt väldigt välbehövligt och länge sedan vi hade en oplanerad helg hemma.
Vi har fyllt dagarna med mycket OS-tittande, lek, mys, god mat, utelek och lite längdskidåkning.
Jag är lite förkyld och har vilat från träning men lite skidåkning med barnen och ett par promenader har det i alla fall blivit.

Igår hade jag och Moa en mysig skidtur där vi pratade om allt mellan himmel och jord och hon visade mig att hon lärt sig saxa på skidskolan. Stolt tjej och glad mamma som slipper putta på när det går brant uppför 🙂
Även idag blev det en liten skidtur men då åkte vi hela familjen och till och med Sam åkte en bra bit, han har haft skidorna på sig ett par gånger tidigare men inte åkt mer än 10 meter innan han velat bli buren. Längtar till den dagen vi kan åka ut tillsammans på skidutflykt hela familjen.

Nu sitter jag spänd framför sista avsnittet av Bron och laddar för en ny vecka. I morgon eftermiddag flyger jag ner till Stockholm för att vara med på hologram i OS-Studion i morgon kväll, ska bli kul!

Tårar av lycka

Alltså det här med lyckotårar har aldrig riktigt varit min grej, förr hade jag svårt att förstå det här med att gråta när man var glad… Under mina år som skidskytt så fällde jag aldrig en tår över medaljer eller VC-pokal, jag vara bara så otroligt lycklig och några av gångerna så chockad att jag inte fattat vad som hänt 😉

För ganska precis 9 år sedan fick jag ta emot en VM-guldmedalj i Pyeong Chang och idag tog fantastiska Hanna Öberg ett OS-guld på samma arena!

Som sagt inga glädjetårar för mina egna prestationer (förutom vid misslyckanden…), men den här veckan! Som jag gråtit framför teven…
Mest känslosamt igår när Stina Nilsson sprintade hem ett guld och idag när Hanna gjorde sitt (hittills) bästa lopp och knep guldet. Blev så himla rörd idag när de andra tjejerna i laget knappt kunde prata då de var så glada för Hannas skull, teamspirit när den är som allra bäst!

Efter VM-guldet i Khanty 2011 så var känslan, självklart en massa glädje, men mest lättnad. Det var den dag jag åter hittade den riktiga tron på min förmåga att vinna efter misslyckandet i OS, jag behövde inte bevisa någon för någon annan men det var väldigt viktigt att bevisa det för mig själv. Jag hade inte tappat förmågan att vinna, den fanns fortfarande där.
Instinkten finns fortfarande, men på en annan nivå. Numera strävar jag inte efter att vinna medaljer, utan att vinna över mig själv, att klara nya saker och att bli bättre på något. Stort som litet 🙂

Att jag numera sitter i soffan med tårar av glädje rinnande nedför kinderna tror jag till stor del beror på min roll som mamma, för att få barn har verkligen gjort mig mer blödig… De små liven kan få mig att gråta av både stolthet och frustration 😉

 

Träningsfokus

Ibland känner jag att min träning är lite spretig, jag kör lite löpning (inte nu då när jag är skadad), lite styrka utan plan, klassiskt, skate, simning osv. Men jag tänker att det får vara så, jag har tränat efter en fast plan med ett enda fokus i så många år att jag ”förtjänat” det 🙂
Jag försöker ha tänka på mina mål och lägga lite extra fokus på just den träningen och i somras hade jag ett ganska tydligt upplägg mot både Vårruset och Salomon 27K.

Nu ligger nästa mål på Nattvasan den 2 mars och jag försöker prioritera skateåkning och styrketräning med lite extra fokus på baksidan för att ryggen ska orka i nio mil.
Men samtidigt så blir det några fina klassiska turer här hemma, med de spåren alldeles utanför husknuten så är det ibland ganska svårmotiverat att sätta sig 15 minuter i bil för att åka skate på ÖSK.

Men samtidigt så vill jag inte lägga för stort fokus på något specifikt, mitt mål är att vara all-round och klara av det mesta som erbjuds 🙂

Jag försöker åka utför när vi är i Bydalen för att känna mig trygg på slalomskidor, jag har börjat följa ett styrkeprogram för att utvecklas där och jag vill fortsätta känna mig stark i skidåkning, både klassiskt och skate. Jag hoppas komma igång med löpning snart igen och har faktiskt börjat smyga igång lite försiktigt, vid sämre väder vill jag ta mig in i simhallen och slipa på min simning och i sommar ska jag lära mig att orientera.

Många mål men inga resultatmål eller prestationsmål just nu, jag vill orka med och klara av det livet erbjuder helt enkelt!